Vid kortvarig sjukfrånvaro räcker det på många arbetsplatser att den sjuka själv meddelar om frånvaron. För längre frånvaro krävs det vanligen läkarutlåtande.

I frånvaroprocessen bedöms behovet av och längden på sjukfrånvaron samt åtgärder och förmåner som den sjuka behöver för att kunna återvända till och orka i arbetet. Dessa kan vara partiell sjukdagpenning, rehabilitering, arbetsanpassning eller ändringar i miljön. Såväl internationella som nationella undersökningar visar att fastställandet av behovet av och längden på sjukfrånvaro kan variera stort. Det är inte förvånande att läkarna har efterlyst anvisningar för hur en sjukledighet ska fastställas.

 Undersökningar visar att fastställandet av behovet av och längden på sjukfrånvaro kan variera stort.

I Sverige och Norge har man utrett läkarnas syn på praxisen i anslutning till sjukfrånvaro och behovet av att utveckla den. FPA och Finlands Läkarförbund beslutade att tillsammans utföra en liknande undersökning även i Finland. De frågor som ställdes till läkarna omformulerades för att motsvara det finländska systemet. Resultaten publicerades strax innan den arbetsgrupp som behandlat möjligheten att utarbeta riktlinjer för behovet av och längden på sjukfrånvaro avslutade sitt arbete i september.

Enkät till över 8 800 läkare

Forskningsgruppen hade redan tillsatts för att utreda konsekvenserna av den arbetspensionsreform som införs 2017. Arbetsgruppen beslutade att förespråka utarbetandet av riktlinjer för sjukledigheter. Förhoppningen var att enhetliga riktlinjer ska minska antalet onödiga sjukskrivningar.

En enkät skickades till 8 867 läkare vid årsskiftet 2014–2015.

En enkät skickades till 8 867 läkare vid årsskiftet 2014–2015. Svarsprocenten var 35. Till sin struktur presenterade materialet populationen, även om företagshälsovården var något överrepresenterad. Svaren granskades enligt specialområde och verksamhetsställe.

Problem så ofta som varje vecka

Knappt en tredjedel av läkarna upplevde problem med att fastställa en sjukskrivning minst en gång i veckan och en tredjedel några gånger i månaden. Ungefär var tionde läkare hade varje vecka patienter med avvikande åsikt om behovet av sjukskrivning. Lika ofta hade de patienter som ville ha ett sjukskrivningsintyg av andra orsaker än arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller skada.

Hälften av läkarna skrev så gott som aldrig ut ett sjukskrivningsintyg utan att träffa patienten ansikte mot ansikte. Endast 2 % av läkarna skrev varje vecka ut intyg utan att träffa patienten.

En femtedel av läkarna oroade sig för att patienterna skulle framföra klagomål om deras agerande i anslutning till sjukfrånvaro. På årsnivå hade 15 % av läkarna upplevt patienter som uppfört sig hotfullt när sjukfrånvaro diskuterades. 9 % av läkarna hade haft patienter som meddelat att de tänkte byta läkare om denna inte skrev ut det sjukskrivningsintyg som patienten bad om.

Varför drar sjukfrånvaron ut på tiden?

De behandlande läkarna identifierade flera orsaker som förlängde sjukfrånvaron och som inte var knutna till vården. Cirka 60 % av alla läkare och över 80 % av företagsläkarna uppgav att väntetiden innan patienten får vård väsentligt påverkar hur lång sjukfrånvaron blir. Ju längre väntetid, desto längre sjukfrånvaro.

Sjukledigheterna drog också ut på tiden eftersom den behandlande läkaren inte hade tid att ta ställning till alternativ till sjukskrivning på heltid.

Även fördröjd rehabilitering förlängde enligt de behandlande läkarna sjukfrånvaron i onödan. Sjukledigheterna drog också ut på tiden eftersom den behandlande läkaren inte hade tid att ta ställning till alternativ till sjukskrivning på heltid. 40 % av läkarna uppgav att det tog för mycket tid att redan ut olika alternativ till sjukskrivning.

Bör bedömningen överföras till företagshälsovården?

En tredjedel (35 %) av dem som svarade på enkäten upplevde det som ganska eller mycket problematiskt att bedöma den optimala längden på en sjukskrivning. En stor del av läkarna önskade att bedömningen av arbetsförmågan ska överföras till företagshälsovårdens läkare. Fyra av tio ansåg att en överföring av sjukskrivningsfrågor till företagshälsovården skulle vara av stor betydelse när det gäller att klara av arbetsuppgifter i anslutning till sjukfrånvaro. En tredjedel ansåg att detta skulle vara av ganska stor betydelse.

Merparten av de svarande (80 %) ansåg att det behövs rekommendationer om längden på sjukskrivningar. 41 % ville ha rekommendationer som gäller alla sjukdomar och 39 % rekommendationer som gäller åtminstone vissa sjukdomar.

Brister i kunskaperna

Behovet av att utveckla kunskaperna om sjukskrivningar var störst bland läkarna vid hälsovårdscentralerna. Behovet av att utveckla kunskaperna var minst bland kirurgerna.

Ett undantag utgjordes av kunskaperna om partiell sjukdagpenning. Alla utom företagsläkarna ansåg att dessa kunskaper var bristfälliga. Som väntat hade företagsläkarna minst behov av att utveckla kunskaperna även när det gäller att planera en återgång till arbetet, även om också var fjärde företagsläkare kände att dessa kunskaper behöver förbättras.

Nästan hälften av alla som svarade på enkäten ansåg att det finns ett ganska eller mycket stort behov av att förbättra kunskaperna för att kunna bedöma den optimala längden på en sjukskrivning.

Nästan hälften av alla som svarade på enkäten ansåg att det finns ett ganska eller mycket stort behov av att förbättra kunskaperna för att kunna bedöma den optimala längden på en sjukskrivning. Var fjärde kirurg och två tredjedelar av specialistläkarna i allmänmedicin ansåg att det finns ett stort behov av att förbättra kunskaperna om bedömningen av såväl funktionsförmågan som arbetsförmågan. Inte heller specialistläkarna inom företagshälsovården var nöjda med sitt kunnande. Av dem kände 56 % att de behövde fördjupa sina kunskaper när det gäller att bedöma funktionsförmågan och 43 % när det gäller att bedöma arbetsförmågan.

Cirka 80 % av läkarna upplevde åtminstone ibland att deras kunskaper i försäkringsmedicin var otillräckliga. Läkare som inte specialiserat sig och läkare som arbetade vid en hälsovårdscentral hade oftare ett mycket eller ganska stort behov av att fördjupa sina sjukförsäkringskunskaper (cirka 70 % av läkarna). Detta behov var minst bland företagsläkarna och de läkare som arbetade vid privata läkarstationer (cirka 40 % av läkarna).

Erfarenheter av FPA

Merparten av de läkare som varit i kontakt med FPA var ganska eller mycket nöjda med kontakten. Det var främst fråga om läkare som arbetade inom företagshälsovården eller läkare som specialiserat sig inom detta område. De kände också bäst till FPA:s servicenummer och använde det mest. FPA har också startat en egen chatt-tjänst för läkare.

Merparten av de läkare som varit i kontakt med FPA var ganska eller mycket nöjda med kontakten.

Läkarna betjänas av en egen läkarenhet i alla FPA:s försäkringsdistrikt, till vilken det finns ett eget servicenummer för läkarna. Samtalen besvaras av FPA:s specialistläkare. Endast knappt 9 % av de läkare som varit i kontakt med FPA var missnöjda.

Läkarna önskade mer respons på sin egen verksamhet från FPA. Ungefär en tredjedel av läkarna ansåg att det är viktigt att få statistikuppgifter om de sjukdagpenningsintyg som de skrivit ut. Skillnaderna mellan representanter för olika specialområden var små i fråga om den personliga responsen.

Läs mer:

Alexanderson K, Arrelöv B, Bränström R, ym. Läkares erfarenheter av arbete med sjukskrivning. Resultat från en enkätstudie år 2012 och jämförelser med 2008 och 2004. Stockholm: Karolinska Institutet, 2014.

Hinkka K, Niemelä M, Autti-Rämö I, Palomäki H, Pärnänen H, Vänskä J. Sairauspoissaolotarpeen määrittäminen. Kyselytutkimus lääkäreille. Helsinki: Kela, Työpapereita 96, 2016.