Ett direktbeslut om rehabilitering kan ge betydligt snabbare tillgång till rehabiliteringstjänster och även ge kostnadsinbesparingar. Den nya modellen för rehabiliteringshandledning testades under ledning av FPA genom projektet Koppi kuntoutuksesta. I utvecklingspilotprojekten deltog representanter från primärvården, specialsjukvården och företagshälsovården samt från specialupptagningsområdena för HUCS, ÅUCS och Eksote.
Klienten fick rehabiliteringsbeslutet på hälsovårdsmottagningen utan separat ansökning. I pilotprojekten skapade FPA och hälsovårdsaktörerna sig en bild av hur klientens väg via handledning går till rehabilitering och man funderade över utmaningar och lösningar.
Klienten fick rehabiliteringsbeslutet på hälsovårdsmottagningen utan separat ansökning.
I pilotprojekten deltog rehabiliteringsklienter som handleddes till epilepsi- och cancerkurser, diabetes- och närståendevårdarkurser för vuxna samt rehabiliteringsklienter som deltog i kurser för sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.
Direktbeslut gav betydligt snabbare handläggning
Projektet genomgick även en utvecklande bedömning. Under undersökningen kartlades vilka erfarenheter personalen inom specialsjukvården och primärvården, rehabiliteringsklienterna och FPA:s förmånshandläggare fick av direktbeslutet. Under den utvecklande bedömningen redde man ut om rekommendationerna i de direkta besluten var korrekta, utförda i rätt tid och hur de inverkade på beslutet om rehabilitering.
Bedömningen visade att ett direkt rehabiliteringsbeslut är en bra praxis för handledning till behovsprövad rehabiliteringskurs och anpassningsträning. För direktbesluten skapades en pappersblankett med kontaktuppgifter, kursernas kriterier och ett utrymme där kunden kan berätta om målen med rehabiliteringen.
Hälsovårdsaktörerna ansåg att kriterierna i de direkta besluten var tydliga. Det upplevdes lätt och smidigt att fatta direktbeslut. Hälsovården hade tillräckligt med bakgrundsinformation för att fatta direktbeslut.
Direktbesluten underlättade hälsovårdens klientarbete och gav mindre arbetsinsatser för att handleda klienten till rehabiliteringen.
Direktbesluten underlättade hälsovårdens klientarbete och gav mindre arbetsinsatser för att handleda klienten till rehabiliteringen. De hälsovårdsaktörer som bedömde pilotprojektet ansåg att klienterna nådde rehabiliteringen i rätt tid via de direktbesluten. De hälsovårdsenheter som deltog i projektet fick ökad kännedom om rehabiliteringen och FPA:s kursutbud.
Ökad kundnöjdhet
Den handledning till behovsprövad rehabilitering som gjordes med blanketten för direktbeslut baserade sig enligt FPA:s förmånshandläggare på rätt kriterier. Majoriteten av rekommendationerna till direktbeslut var korrekt uppgjorda.
Förmånshandläggarna kunde fatta rehabiliteringsbeslut enligt uppgifterna på direktbeslutsblanketterna och i bilagorna. Enligt FPA:s aktörer krävde handläggningen av direktbeslutsrekommendationerna i 90 procent av fallen mindre arbete än en traditionell rehabiliteringsansökan.
De klienter som deltog i pilotprojektet för verksamhetsmodellen var mycket nöjda med hurdan handledning till rehabiliteringen de fick och kände att de blev hörda. Cirka 90 procent av klienterna upplevde att blanketten för direktbeslut hjälpte dem fundera på målen för rehabiliteringen.
Cirka 90 procent av klienterna upplevde att blanketten för direktbeslut hjälpte dem fundera på målen för rehabiliteringen.
År 2016 fattade FPA 29 793 beslut om behovsprövad rehabilitering. Handläggningen tog i genomsnitt 19,8 dagar. Om processen blir kortare får klienterna rehabiliteringsbeslutet tidigare. En lösning på detta kunde vara e-tjänster i rehabiliteringen och direkta beslut. FPA ordnar rehabiliteringen, men beslutsfattandet går snabbare då hälsovårdens styrka, dvs. bemötandet av klienten, tas med som en aktiv del av rehabiliteringens klientstig.
Rekommendationer
Arbetsgruppen för bedömningsundersökningen rekommenderar att rekommendationen om direktbeslut görs till en permanent verksamhetsmodell. Den kan bidra till att handleda klienterna till rehabiliteringen på ett kundnära och dialogiskt sätt. Att ge rekommendationen om direktbeslut fotfäste kräver att hälsovårdspersonalen utbildas, men det krävs även resurser.
Handledningen till rehabilitering förutsätter ett läkarutlåtande som så snabbt som möjligt borde ges av hälsovårdsenheten. För att ge direktbeslutsprocessen fotfäste kan man utnyttja det processchema som skapades under projektet. Där beskrivs hur klienten handleds från vårdkedjan till rehabiliteringsstigen.
Det rekommenderas att en elektronisk blankett görs upp för det direktbeslutet. En elektronisk blankettmall säkerställer att uppgifterna är enhetliga och läsbara. Genom att fastställa obligatoriska uppgifter för den elektroniska blanketten undviks inskickandet av bristfälligt ifyllda rekommendationer till direktbeslut.
För att göra de direkta besluten till en fast modell krävs det att utredningar om besluten kan fattas som ICT-beslut. Utnyttjandet av ICT-beslut skulle göra att de direkta besluten snabbare blir en fast praxis, eftersom de inte förutsätter överföring av offentlig beslutsmakt från FPA till hälsovården.
Det vore skäl att utföra ett motsvarande direktbeslutsförsök om handledningen till FPA:s yrkesinriktade rehabilitering. Undersökningar visar att det finns många slumpmässigheter och dröjsmål i handledningen till den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Påståenden och svar
Påstående: Rekommendationen till direktbeslut beaktar klienten bättre än dagens modell. Direktbeslut ger klienten större valfrihet och förbättrar handledningen till rehabilitering.
Svar: Anställda inom den offentliga hälsovården och företagshälsovården samt FPA:s förmånshandläggare upplevde att rekommendationen till direktbeslut gjorde handledningen till rehabilitering enklare och snabbare och ökade på samarbetet. Klientens valmöjligheter och ansvaret för sin verksamhets- och arbetsförmåga ökas genom att lyfta fram FPA:s rehabiliteringsmöjligheter i hälsovårdens handledningsdiskussioner.
Påstående: Om FPA och hälsovården samarbetar inom handledningen till rehabilitering får rehabiliteringen en bättre inriktning.
Svar: Samarbetsprojektet visade att ett direktbeslut fattat av hälsovården påskyndade processen åtminstone i klara rehabiliteringsfall.
Påstående: Rehabiliteringen spelar en biroll i hälsovården och klientstigen för handledningen till rehabiliteringen har inte definierats.
Svar: Handledningen till rehabilitering är en lagstadgad verksamhet för hälsovården. Samarbetsprojektet bekräftade antagandet om att det finns rum för utveckling inom hälsovårdens identifiering av rehabiliteringsbehovet.
Utmaningen för rehabiliteringens klientstig är att hälsovården nödvändigtvis inte systematiskt identifierar rehabiliteringsbehovet eller utför handledningen. Utifrån resultaten från projektets bedömningsundersökning kan vi konstatera att man använt varierande mycket tid på att kartlägga klienternas behov av rehabilitering. Rehabiliteringen lyfts inte alltid fram i klientdiskussionerna eller också saknar handledningen arbetsresurser.
Särskilt inom specialsjukvården framskrider klientstigen med inriktning på vården. Det är visserligen helt förståeligt när det är frågan om till exempel cancer, men man borde ändå alltid diskutera rehabilitering när klienten har en god eller åtminstone stabil vårdsituation. Det stöd som rehabiliteringen kan ge för verksamhets- och arbetsförmågan tillhör alla på jämlikt sätt.