Landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen, som genomförs jämsides, flyttas nu framåt med ett år. Från början av 2020 är det landskapen som ska ordna social- och hälsotjänsterna.

Samtidigt kommer finansieringen av social- och hälsotjänsterna att förändras. Det är inte längre kommunerna som ska punga ut med pengar, utan budgetens storlek fastställs av staten. Landskapsdirektör Matti Viialainen anser att finansieringen bäst kunde ordnas genom att landskapen beviljas beskattningsrätt efter en övergångsperiod.

”Staten kan hålla landskapen i handen tills de lär sig gå på egen hand.”

”Staten kan hålla landskapen i handen tills de lär sig gå på egen hand, men därefter får de fortsätta självständigt”, beskriver Viialainen.

Dessutom ska landskapen få pengar via kundavgifter. På grund av landskapens varierande bärkraft bör beskattningsrätten kompletteras med ett statligt utjämningssystem.

Viialainen motiverar sin åsikt med att beskattningsrätten tvingar landskapen att bära ett övergripande ansvar.

”Om det lokala närings- och företagslivet mår dåligt, är det social- och hälsovårdssektorn som får ta törnarna. Beskattningsmodellen uppmuntrar landskapen att sköta alla sektorer väl”, förklarar han.

Från kommun- till landskapssammanslagningar?

Matti Viialainen har varit landskapsdirektör för Södra Karelen sedan 2013. Därförinnan lotsade han landskapet Södra Savolax i sex år. Nu är han också ordförande för den grupp som bereder social- och hälsovårds- och landskapsreformen i Södra Karelen.

Landskapens beskattningsrätt tvingar till att gallra bort överlappningar.

Han anser att beskattningsrätten tvingar landskapen att gallra bort överlappande verksamheter och sänka kostnaderna. Viialainen kritiserar inte antalet landskap, men anser att landskapen bör samarbeta och komma överens om arbetsfördelningen i synnerhet inom den krävande sjukvården.

”Om någon förr eller senare tar sig vatten över huvudet, kan det i vissa fall vara förnuftigt att gå samman med grannen. Varje landskaps självständiga beslutsmakt måste ändå respekteras. Det kan hända att vi får se vissa sammanslagningar efter fem, tio år från det att beskattningsrätten införs”, antar Viialainen.

Landskapen beslutar om hur pengarna fördelas

Statlig finansiering innebär strikt styrning för landskapen. Den årliga budgetens storlek fastställs utifrån tidigare års kostnader och servicebehov. Även om kontona i slutet av året gapar tomma beviljas inga mer pengar.

Förändringen är stor eftersom man i det nuvarande systemet kan be kommunerna om mer pengar inom ramen för en tilläggsbudget, om kalkylerna sviker.

”Genom en mjuk övergångsperiod ser man till att inget landskaps finansiering sjunker drastiskt från förut. Försökskalkylerna är färdiga, och summorna anges tämligen noggrant. De landskap som har dyr produktion och exempelvis två sjukvårdsdistrikt, såsom Kymmenedalen, Södra Savolax och Lappland, förlorar något. Systemet är mer rättvist och kostnadseffektivt än tidigare”, säger Viialainen.

Södra Karelen hör till vinnarna eftersom social- och hälsovårdspengarna, som det nu ser ut, kommer att uppgå till 6–8 miljoner euro mer än för närvarande. Det innebär drygt 1 procent av totalbudgeten på 500–550 miljoner euro.

Fan kan gömma sig i avgiftsnivån

I den nya modellen med allmän finansiering betalas pengarna in på respektive landskaps konto en gång per månad. Därifrån delas de ut till de olika sektorerna. Landskapen får separata organisationer för att ordna respektive producera tjänster. Den som ordnar tjänsterna beslutar om hur pengarna fördelas.

Merparten av tjänsterna kommer alltjämt att produceras av den offentliga sektorn, som dock kompletteras med privata tjänsteleverantörer. Sannolikt kommer medborgarna att fritt kunna välja mellan olika social- och hälsocentraler på basnivå, och specialgrupperna ska få köpa av landskapet fastslagna tjänster med servicesedlar.

Lagstiftningen om valfrihet finslipas för närvarande i förenlighet med grundlagen. Tills vidare är det oklart i vilken form valfriheten slutligen kommer att genomföras.

I vilket fall som helst kommer en enda aktör i varje landskap att sköta penningtrafiken till såväl de offentliga som privata tjänsteproducenterna.

”Man bör komma ihåg att tjänsteproducenterna inte kommer åt att konkurrera med priset, eftersom ersättningen till alla är densamma. Fan kan gömma sig i den nivå på vilken kapitationsavgifterna och de prestationsbaserade avgifterna hamnar”, konstaterar Viialainen.

Genom kapitationsavgifterna fastställs hur mycket pengar och på vilka grunder social- och hälsocentralernas tjänsteleverantörer kommer att få per klient eller kund. Med prestationsbaserade avgifter avses i sin tur de servicesedlar i samband med vårdreformen som kommer att erbjudas dem som anlitar mycket tjänster.

Tjänster på samma nivå som inom företagshälsovården för alla?

I och med reformen kommer FPA:s sjukvårdsersättning för besök hos privatläkare att avskaffas. Privatläkarbesök ska betalas av patienten själv. Viialainen antar att förändringen kan öka viljan att anlita de landskapsfinansierade tjänsterna och på så sätt öka kostnadstrycket.

Han anser dock att detta är en bra utveckling. Social- och hälsocentralernas mottagningar ska ge alla tillgång till samma tjänster som endast företagshälsovårdspatienterna eller de som betalar tjänsterna själva får för närvarande.

Tjänsteproducenterna kommer inte åt att konkurrera med priset.

”Reformen kommer inte att leda till minskad offentlig produktion, utan patienterna kommer att kunna välja bland fler läkare och skötare när privata tjänsteproducenter dyker upp jämsides. Vardera sektorn kommer att utsättas för större konkurrens.”

För att nå vårdreformens mål krävs en sporrande finansieringsmodell. Landskapen ska kunna få mer pengar för exempelvis investeringar, om de klarar av att producera tjänsterna förmånligare än andra.

Den som inte lyckas utveckla verksamheten i önskad riktning bestraffas.

”Staten kommer verkligen inte till undsättning om landskapens pengar inte räcker till. Verksamheten måste vara högklassig och effektiv. Nu blir det slut på sjukvårdsdistriktens ovana att låta pengarna gå åt och sända notan till kommunerna. Lanskapen kan också göra underskott, men det måste vara kortvarigt”, förklarar Viialainen.

Det lönar sig inte att skrota de gamla datasystemen

Vård- och landskapsreformen ställer nya krav på datasystemen. I och med att den specialiserade sjukvården koncentreras och valfrihet införs måste all information kunna överföras smidigt såväl nationellt som inom landskapen. För landskapsförvaltningen och valfriheten bygger man upp också helt nya datasystem.

Viialainen anser att det viktigaste är att säkerställa datasystemens kompatibilitet.

”Vi har redan ett digitalt system. Det lönar sig inte att skrota det gamla, utan att bygga upp de nya systemen ovanpå detta. Jag är övertygad om att det går bara flaskhalsarna och kompatibilitetsfrågorna kan lösas”, konstaterar han.

”Det finns utmärkta exempel på smidiga digitala tjänster i Finland.”

Enligt Viialainen finns det utmärkta exempel på smidiga digitala tjänster i Finland. Han räknar upp Befolkningsregistercentralens, Skatteförvaltningens, FPA:s och Institutet för hälsa och välfärds tjänster.

”Jag är ingen expert inom det här området, men vi måste få informationen att gå från en aktör till en annan. Jag jämför situationen med ett elnät. Vi har alla ett eluttag, som stickkontakten till vilken som helst tillverkares lampa eller dator kan kopplas till. På samma sätt borde det för social- och hälsoinformationen finnas ett gemensamt nät till vilket vi kan ansluta program och hårdvara oberoende av leverantör”, menar Viialainen.

Man har redan i huvudsak löst de stora datasystemsfrågorna.

Viialainen oroar sig inte för tidtabellen, eftersom man redan i huvudsak löst de stora datasystemsfrågorna. Landskapens riksomfattande IKT-servicecenter ska konkurrensutsätta IKT-lösningarna och erbjuda landskapen olika upphandlingsalternativ. IKT-utvecklingsbolaget för social- och hälsotjänster, som sorterar under servicecentret, ska fokusera på att utveckla helt nya, betydande helheter.

”Jag är säker på att man får datasystemen i skick. En orkester kan nog spela bara man vet vad man vill att den ska spela. I företagsvärlden har saker och ting gjorts till och med mycket snabbare”, fortsätter Viialainen.

Räddning tack vare slopad tvångsbolagisering

Södra Karelen bereder sig nu på framtiden genom att intensivt jobba med personalöverföringar och det nya landskapets budget. Södra Karelen organiserade produktionen av social- och hälsotjänster inom ramen för en nio kommuners sammanslutning liknande de kommande landskapen redan år 2010.

Tack vare samkommunen för social-, hälso- och sjukvård Eksote har integrationen redan gjorts. Man kommer inte att behöva montera ner de befintliga strukturerna i första taget, eftersom man nu avstått från planerna på tvångsbolagisering.

”Vi kommer dock att skilja åt social- och hälsocentralsverksamheterna i Villmanstrand, Imatra och landsortscentrumen. Inledningsvis vill vi inte bolagisera, men ställer oss inte heller främmande för en senare bolagisering”, summerar Viialainen.

I Södra Karelen produceras ekonomi- och stödtjänsterna av bolaget Saimaan talous ja tieto Oy (SAITA), där både Eksote och kommunerna i Södra Karelen samt även landskapsförbundet är kunder.

”Vi vill anlita företagets tjänster också framöver. Vi får inte låta patientdatasystemen slås i spillror, utan måste stärka datasystemens kompatibilitet och integration. Vi måste se till även exempelvis dataöverföringen till Nyland, eftersom vår mest krävande specialiserade sjukvård ordnas på Mejlans i Helsingfors.

Viialainens kärnbudskap till dem som bereder social- och hälsovårds- och landskapsreformen är att det nu är hög tid att kavla upp ärmarna och ta itu med arbetet.

”Reformen blir av även om den finslipas lite på vägen, och valfriheten består. Det är attityden och ledarskapet som avgör hur bra reformen slutligen blir.”