Enligt sociologen Peter Lasletts definition är den tredje åldern den självständiga och aktiva pensionärstid då man inte ännu är beroende av andra. Numera innebär ålderspensioneringen sällan att människan blivit för skröplig för arbetslivet. För många börjar en fas i livet då de utan arbetets bojor kan njuta av de möjligheter som fritiden tillåter.

Ersättningsgraden för de pensioner som börjar löpa under nästa årtionden förutspås sjunka till cirka 50 procent.

På 2000-talet har pensionerna i proportion till de genomsnittliga inkomsterna under den yrkesverksamma tiden, dvs. ersättningsgraden, varit i genomsnitt cirka 60 procent. Ersättningsgraden för de pensioner som börjar löpa under nästa årtionden förutspås sjunka till cirka 50 procent. Pensionstagarna måste således klara sig på klart mindre inkomster än under den yrkesverksamma tiden.

Arbetspensionen eliminerar fattigdom

I allmänhet klarar sig pensionärerna ekonomiskt, vilket framför allt beror på arbetspensionernas fattigdomseliminerande verkan. Det finns dock även pensionärer som av en eller annan orsak inte har haft pensionsberättigande inkomster eller som har bara en mycket liten arbetspension. Deras pensionsinkomster består uteslutande eller i huvudsak av garantipension.

Av grundtrygghetsförmånerna är garantipensionen den som betalas ut till det största beloppet, dvs. 760,25 euro per månad. Ändå utgör den bara drygt 30 procent av inkomsterna hos en person med medellön.

För dem som bor ensamma ökar försörjningsproblemen i såväl den tredje åldern som övriga åldersgrupper.

Eftersom inkomsterna efter ålderspensioneringen minskar, är det för pensionärshushållens försörjning inte ovidkommande om en pensionär bor ensam eller om hen har en andra hälft som ännu arbetar eller som också är pensionerad. För dem som bor ensamma ökar försörjningsproblemen i såväl den tredje åldern som övriga åldersgrupper.

I pensionärshushåll varslar också åldern om försörjningsproblem. Yngre ålderspensionstagare anser oftare än äldre pensionärer att inkomsterna är otillräckliga. Också utbildningsnivån, bostadsbesittningsformen och den upplevda hälsan påverkar synen på inkomsternas tillräcklighet. De som bor på hyra, har svagare utbildning och sämre hälsa möter fler försörjningsproblem än andra.

Större risk för dem som bor ensamma

Pensionärshushållen försöker lösa försörjningsproblemen i första hand genom att ty sig till sina egna besparingar. Eventuellt lånar man pengar av släktingar eller vänner, men det är klart ovanligare.

Enligt en enkät från 2011 hade 15 procent av dem som fick full folkpension ansökt om utkomststöd på grund av försörjningsproblem. Dock beviljades utkomststöd i bara 5 procent av fallen.

Bland samtliga pensionärer var det betydligt vanligare att man ansökte om utkomststöd när hushållets inkomster inte ville räcka till.

Bland samtliga pensionärer var det betydligt vanligare att man ansökte om utkomststöd när hushållets inkomster inte ville räcka till. Av dessa pensionärshushåll ansökte nästan hälften (41 %) om utkomststöd.

I september 2017 ansökte 4 387 pensionärshushåll om grundläggande utkomststöd från FPA. I 3 542 av fallen var sökanden 65–79 år gammal och företrädde således den så kallade tredje åldern. Vidare var av dessa hushåll 2 764 sådana där sökanden bodde ensam. Sålunda bestod tre av fyra hushåll (sökanden 65–79 år) som fick utkomststöd av ensamboende pensionärer. Förhållandet är nästan omvänt jämfört med antalet ensamboende pensionärer i den här åldersklassen (41 %) enligt Statistikcentralens uppgifter.

I september uppgick de i besluten beaktade genomsnittliga inkomsterna och utgifterna för pensionärshushållen (sökanden 65–79 år) till 1 075 euro respektive 1 250 euro. Dessa hushåll beviljades i genomsnitt 247 euro i grundläggande utkomststöd.

I utkomststöd för egentliga boendekostnader beviljades i genomsnitt 90 euro och för hälso- och sjukvårdsutgifter 108 euro. Trots att de hälso- och sjukvårdsutgifter som kompenserades var klart lägre än i de äldre åldersgrupperna (144 euro för 80–84-åringar) var de hälsoutgifter som kompenserades dock större än boendeutgifterna när beloppet av det grundläggande utkomststödet beräknades.

Kompletterande stöd behövs

I september 2017 fattades 5 201 beslut om grundläggande utkomststöd till hushåll där sökanden var 65–79 år. Sammanlagt fattades 2 379 positiva beslut. Hela 2 814 ansökningar, dvs. över hälften, avslogs. Detta bekräftar observationerna om att de som lever på minimipension klart oftare söker än får utkomststöd.

För sökande i åldern 65–79 år avslogs i medeltal 52 procent av ansökningarna om grundläggande utkomststöd från enpersonshushåll och 67 procent av ansökningarna från barnlösa par. Procentandelarna är relativt sett tydligt större än i de yngre åldersgrupperna. För exempelvis 60–64-åringar var motsvarande avslagsandelar 31 respektive 45 procent.

I alla grupper av sökande är den vanligaste orsaken till avslag att de beaktade inkomsterna är för höga.

Varför avslås då pensionärshushållens ansökningar om grundläggande utkomststöd relativt sett mer än för övriga hushåll? I alla grupper av sökande är den vanligaste orsaken till avslag att de beaktade inkomsterna är för höga. Detta gäller även utkomststödssökande som är äldre än 65 år.

Nio av tio ansökningar avslogs på grund av pensionshushållens beräknade inkomstöverskott. För exempelvis 25–64-åringar var detta orsaken till tre av fyra avslagsbeslut, dvs. klart färre.

I mindre än 10 procent av fallen berodde avslaget på avsaknad av utredningar, dvs. på att man trots uppmaning inte hade lämnat FPA de nödvändiga utredningarna.

Sökanden väntar sig inte alltid att få utkomststöd. Behovet kan hänföra sig till det kompletterande utkomststödet.

Ett avslag kommer inte nödvändigtvis som en överraskning för den som ansöker om grundläggande utkomststöd. Eftersom kompletterande och förebyggande utkomststöd förutsätter att FPA fattat ett beslut om grundläggande utkomststöd, väntar sig sökanden nödvändigtvis inte att få utkomststöd utan traktar närmast efter kompletterande eller förebyggande utkomststöd från sin egen kommun.

Cirka vart sjätte hushåll (sökanden 65–79 år) som fått avslag på sin ansökan har haft behov av kompletterande utkomststöd. Det är tydligt fler än i de yngre åldersgrupperna. Å andra sidan har också pensionärshushåll som fått ett positivt beslut oftare än de yngre åldersgrupperna behov av kompletterande utkomststöd.

Den tredje åldern innebär inte för alla en livsfas då man får njuta av fritid med god hälsa och vitalitet.

Ålderspensioneringen innebär en betydande förändring i livet. För vissa hushåll verkar den dessutom bjuda på försörjningsutmaningar. Den tredje åldern innebär inte för alla en livsfas då man får njuta av fritid med god hälsa och vitalitet. För en del innebär pensionsåldern att man kämpar sig fram på små inkomster och med stora sjukvårds- och läkemedelsutgifter.