Kommundirektören i Lappträsk har en mission och ämnar bygga upp Finlands första människoorienterade kommun tillsammans med kommuninvånarna. Lappträsk kommun har som mål att utifrån de verkliga kundbehoven producera alla tjänster i samråd med brukarna 2020.

Tiina Heikka menar att idealet inte nödvändigtvis passar in i vård- och landskapsreformens stora ramar.

Vårdreformen kommer att försätta landskap av olika storlek och kommunerna inom dem i en mycket ojämlik ställning.

”Vårdreformen kommer att försätta landskap av olika storlek och kommunerna inom dem i en mycket ojämlik ställning. Med anledning av både sin storlek och sin huvudstadsregion befinner sig Nyland i en helt annan ställning än alla de övriga landskapen. Nylands struktur och ekonomiska ställning är så avvikande”, säger Tiina Heikka.

Lätt organisation på önskelistan

Heikka anser att det finns en risk för att vårdreformens jämlikhetsmål kommer att misslyckas fatalt.

Jag förstår inte varför man i vård- och landskapsreformen nu försöker lösa allt på en och samma gång.

”Jag förstår inte varför man i vård- och landskapsreformen nu försöker lösa allt på en och samma gång. Det vore mycket lättare att framskrida i etapper. Det verkar så gott som omöjligt att genomföra den stora reformen”, resonerar Heikka.

Heikka bekymrar sig särskilt över att man genom vårdreformen skapar nya organisationer och ökar byråkratin. Konceptet strider mot den avveckling av normer och smidigare förvaltning som regeringen driver.

”I en liten kommun, såsom vår, har vi ofta problem med de stigande kostnaderna till följd av vårdreformen. Därför är det bra att kostnaderna i och med vårdreformen fördelas på bredare axlar. Men det är inte bra om det innebär en ny organisationsnivå”, menar Heikka.

I stället för en landskapsorganisation skulle Heikka föredra en modell där närservicen tryggas och produceras människoorienterat med en lätt organisation. I planeringen skulle man kunna utnyttja den kompetens om de lokala servicebehoven som kommunerna samlat på sig under decenniernas lopp.

Om en kommun eller stad är den bästa leverantören, varför beviljas då inte den produktionsrätt?

”Nu går man från en ytterlighet till en annan i och med att man starkt involverar den privata sektorn och i praktiken utestänger kommunerna från att delta i konkurrensen. Däremot skulle det vara förnuftigt att se efter vilken organisation som producerar en tjänst bäst och mest kostnadseffektivt och att utse denna till leverantör. Om en kommun eller stad är den bästa leverantören, varför beviljas då inte den produktionsrätt?”, undrar Heikka.

”Nu går man från en ytterlighet till en annan i och med att man involverar den privata sektorn i ordnandet av tjänster, men utestänger kommunerna från att delta i konkurrensen.”

”Bara de stora utgår som segrare”

Heikka känner bäst till de nyländska kommunernas situation. Enligt henne är kommunerna i Nyland mycket olika.

”Vi kommer att få ett avsevärt demokratiskt underskott när exempelvis de östnyländska kommunerna kalkylmässigt kommer att tilldelas kanske bara ett mandat i förestående landskapsfullmäktige. I Nyland kommer många kommuner att bli helt utan egen representation.”

”De kommer inte att få sin röst hörd och kommer att köras över av de stora kommunerna i huvudstadsregionen. När servicen bantas ned är det för huvudstadsregionen säkert lättare att dra in servicen i östra Nyland än i Tölö”, analyserar hon.

Heikka föreslår att landskapsfullmäktige bör få en bredare kommunrepresentation i regionen. Företrädarna vore skyldiga att lyssna till vad samtliga kommuner i regionen har att säga. Inte heller denna är den mest optimala modellen.

”Den bästa modellen vore att dela upp Nyland i tre delar: västra Nyland, östra Nyland och huvudstadsregionen”, föreslår hon.

Man har också ställt Nyland och det övriga landet mot varandra.

Man har också ställt Nyland och det övriga landet mot varandra. Enligt Heikka har beslutsfattarna i huvudstadsregionen också genom sina egna ställningstaganden gett näring åt detta.

”Vi bildar oss lätt en uppfattning om att Nyland far iväg med allt och att de övriga regionerna står kvar som förlorare. Många gånger är man blind för att även de små nyländska kommunerna hör till förlorarna i fråga om både servicens volym och innehåll. Till slut kommer endast ett fåtal städer i Finland att ange takten och skörda frukterna av reformen”, tillägger Heikka.

Till slut kommer endast ett fåtal städer i Finland att ange takten och skörda frukterna av reformen

Eventuellt leder landskapsreformen till att kommunernas ansvarsåtaganden och skyldigheter differentieras. Det kan gå så att finansieringsansvaret för exempelvis sysselsättningen kvarstår hos kommunerna samtidigt som de fråntas möjligheten att påverka genom exempelvis egen sysselsättningsservice.

Glömdes barnen och åldringarna bort?

Problemet med de aktuella reformerna är de många konstgjorda gränserna, såsom att endast organisationer av en viss storlek tillåts producera tjänster.

”En liten kommun kan arbeta smidigare och mer människoorienterat än en stor. Ju större en organisation är, desto mer arbete och pengar går förlorade i den, varvid det uppstår ineffektivitet. Trots större resurser kan det vara svårare att utnyttja dem. Tjänsteproducenternas beröring med vardagslivet och människorna försvinner. Det här kan leda till att man flitigt producerar tjänster som ingen behöver eller som är oändamålsenliga”, tillägger Heikka.

En liten kommun kan arbeta smidigare och mer människoorienterat än en stor.

Inom den sociala servicen hör i synnerhet barnen och åldringarna samt rehabiliteringsklienterna inom missbrukarvården och den psykiatriska vården till de grupper som löper risk för att köras över av reformen. Dessa klientgrupper klarar inte av att på egen hand kräva service eller att söka upp sådan. Därför måste tjänsteleverantören känna till de lokala förhållandena och se till att servicen når de behövande.

”Om barnskyddet, missbrukarvården och den psykiatriska vården inte produceras som närservice, kan det få katastrofala följder på både det individuella och det samhälleliga planet. Om vi misslyckas i de här frågorna är det svårt och dyrt att åtgärda följderna i efterskott”, konstaterar Heikka.

Om barnskyddet, missbrukarvården och den psykiatriska vården inte produceras som närservice, kan det få katastrofala följder på både det individuella och det samhälleliga planet.

Heikka anser att om vårdreformen går i mål i sin aktuella utformning, förlorar kommunerna sin beslutanderätt i fråga om produktionen av basservice.

Officiellt talas det om att ansvaret för att ordna tjänster överförs från kommunerna på landskapen.

Hur skulle Heikka då rätta till vårdreformen?

”Vi måste utveckla de mobila social- och hälsotjänsterna samt distanstjänsterna i stället för att satsa på enorma organisationsreformer. Det är mycket viktigare att tjänsterna kommer till människorna än att människorna uppsöker tjänsterna på långt håll”, svarar hon.

Enligt Heikka har många kommuner under den långt utdragna beredningen av vårdreformen låtit bli att göra något och bara väntat.

”I Lappträsk har vi ansett att det nu är synnerligen viktigt att vidareutveckla tjänsterna för att vi för vår del ska kunna bidra till en lyckad reform. Tyvärr har den långt utdragna jättelika reformen förlamat utvecklingsarbetet i många kommuner eftersom ingen vet vart det bär”, tillägger hon.

Vill kommunerna satsa resurser på tjänsterna, om nyttan av satsningarna inte avspeglar sig i inbesparingar?

Heikka tar upp de förebyggande social- och hälsotjänsterna. Vill kommunerna ens satsa resurser på tjänsterna längre, om nyttan av satsningarna inte avspeglar sig i lägre utgifter för kommunerna?

”Det bästa vore att inte rasera allt gammalt på en gång utan att i lugn och ro analysera vad det lönar sig att bevara och hur detta kan kompletteras med nytt. Detsamma gäller samarbetet mellan den privata och den offentliga servicen. Vardera har sina goda sidor. Inte heller i denna fråga är det vettigt att gå från en ytterlighet till en annan”, tillägger hon.