Riksdagsledamot Osmo Soininvaara anser att man i Finland betraktar entreprenörskap som samma typ av brott som arbetsvägran.
”Vardera bestraffas med karens”, förklarar denna mångkampare inom den sociala tryggheten.
På problemet föreslår Soininvaara en enkel lösning som inte förutsätter någon totalreform av den sociala tryggheten. Det enda som behövs är att mindre inkomster som arbetslösa får utifrån företagsverksamhet behandlas på samma sätt som små löneinkomster.
För närvarande kan en arbetslös tjäna 300 euro per månad utan att förlora arbetslöshetsunderstödet.
”För den som startar eget kunde det skyddade beloppet uppgå till hela 500 euro. En del menar att det är fel att använda utkomstskyddet för arbetslösa som startpenning. Själv tycker jag att det vore mycket ändamålsenligt”, säger Soininvaara.

Skäl att värna om de arbetslösa

”Arbetet är den grundpelare som håller människan på fötter”, summerar riksdagsledamot Arja Juvonen.
Hon tycker att det vore skäl att bättre värna om de arbetslösa genast efter en uppsägning. Det borde finnas bättre metoder för att hantera chocken av att bli arbetslös. Juvonen anser att arbets- och näringsbyråerna åtminstone mer aktivt borde erbjuda arbetstillfällen och psykologtjänster.

Det borde finnas bättre metoder för att hantera chocken av att bli arbetslös.

En möjlighet att hantera arbetslösheten vore att skapa nya arbetstillfällen inom de assisterande omsorgsuppgifterna. Juvonen anser att de seniorer som behöver allra mest hjälp borde ha rätt till en personlig assistent på samma sätt som personer med funktionsnedsättning.

Den ekonomiska 
grundtryggheten delar åsikterna

Soininvaara anser att den ekonomiska grundtryggheten borde omfatta en månadsinkomst på cirka 500 euro, utöver vilken man kunde skaffa sig andra löne- eller företagarinkomster. Detta skulle hjälpa de mest lågavlönade löntagarna och dem som skrapar ihop små inkomster från flera källor.

Inte innebär den ekonomiska grundtryggheten att man ska få pengar för att slå dank, vilket redan nu är möjligt.

”Inte innebär den ekonomiska grundtryggheten att man ska få pengar för att slå dank, vilket redan nu är möjligt. Utkomststödet kan minskas i viss mån, men inte förvägras helt och hållet – inte ens då en person nekar att ta emot erbjudet arbete”, resonerar Soininvaara.
Juvonen ger försiktigt grönt ljus för partiell grundtrygghet. Den ekonomiska grundtryggheten kunde utgöra en grundplåt om den sporrar till arbete. Åtminstone företagarna behöver någon slags trygghet under tider då verksamheten löper trögt och inkomsterna är så gott som obefintliga.

Finslipning av pensionssystemet

Avbrott i den yrkesverksamma tiden avspeglar sig också i pensionen. En del av dem som sysselsätter sig själva betalar en så liten pensionsavgift som möjligt och tjänar därför inte in särskilt mycket arbetspension.
Enligt Osmo Soininvaara är den enda skillnaden mellan en löntagare och en företagare att företagaren ser pensionsavgiftens totala belopp. Löntagarna ser en del av avgiften i sina egna löneuppgifter, medan återstoden betalas av arbetsgivaren.
”För löntagare minskar pensionsförsäkringen lönebetalningsbufferten på samma sätt. Det kan inte vara så att löntagarna kompenserar den sociala tryggheten för företagarna”, säger Soininvaara.
Juvonen skulle sänka pensionsavgifterna för dem som är över 55 år respektive under 30 år gamla. Avgiftssänkningen skulle kunna kompenseras genom att höja avgifterna för de åldersklasser som kan sysselsättas lättare.
Osmo Soininvaara föreslår två ändringar i pensionssystemet, som vardera anknyter till jämställdheten. Den första ändringen ansluter sig till hur egendomen fördelas vid skilsmässor. Vid en skilsmässa delas egendomen vanligen jämnt mellan makarna. Soininvaara anser att också pensionstillgångarna borde delas jämnt, vilket är fallet exempelvis i Tyskland.
Pensionstillväxten borde vara större också under perioder då man sköter sina egna barn. Detta skulle stärka framför allt kvinnornas ställning, eftersom det alltjämt är kvinnorna som överlägset oftare än män tar ut vårdledighet.
”Det är motsägelsefyllt att man inte får ett ordentligt pensionsskydd för att fostra nästa betalargeneration”, anför Soininvaara. ■

Översättning Kurt Kavander