Siirry sisältöön
På svenska
|
17.11.2017

Finländarna lever allt längre – vem betalar vården?

I och med att de stora årskullarna blir allt äldre har man börjat bekymra sig över pensionssystemets hållbarhet. Ändå är det vårdsystemets bärkraft som ger orsak till större oro.
Teksti Laura Kosonen, översättning Kurt Kavander | Kuvat JOKA / Museovirasto
Ikäihmisten toimintakyky pystytään nykyään kartoittamaan hyvinkin tarkkaan. Kurikkalaislapset leikkivät Ala-Jyrässä sotakesänä 1942.

Ikäihmisten toimintakyky pystytään nykyään kartoittamaan hyvinkin tarkkaan. Kurikkalaislapset leikkivät Ala-Jyrässä sotakesänä 1942.

Neurologen Juhani Juntunen, 74, är nöjd med livet. Han avgick med pension från sin tjänst som överläkare vid arbetspensionsbolaget Etera för fem år sedan. Nu fylls dagarna i lämpliga proportioner av vila, avkoppling, golf, tid med barnbarnen – och arbete.

”Jag ger alltjämt sakkunnigutlåtanden om patienter med hjärnskador. Arbetet är utmanande och intressant, och jag är glad för att man ännu har nytta av min kompetens”, säger Juntunen.

Juntunen är ett typexempel på framtidens pigga pensionärer. Han fortsätter att arbeta och tar hand om sin funktionsförmåga.

Juntunen anser att de lagstadgade övre gränserna för pensionering borde avskaffas. Åldern är bara en siffra; det är invididens funktionsförmåga som är avgörande.

”Hjärnan blir bara bättre med åren.”

”I dag kan man kartlägga funktionsförmågan mycket bättre än förr. Dessutom blir hjärnan bara bättre med åren. Den kognitiva kapaciteten ökar i takt med att minnesspåren från livserfarenheterna skapar ett allt tätare nätverk”, påpekar Juntunen.

Sin egen funktionsförmåga upprätthåller Juntunen genom sunda levnadsvanor och utmanande arbetsuppgifter. Han har återhämtat sig bra efter en bypassoperation för några år sedan och känner sig inte gammal ännu.

Pensionssystemet håller, men inte vårdsystemet

Juhani Juntunen har några år mer på nacken än de efterkrigstida stora årskullarna. Han och de stora årskullarna är nu inne i den så kallade tredje åldern mellan medelåldern och den egentliga ålderdomen.

För de stora årskullarna präglas perioden av aktivitet. Som pensionärer har de hobbyer, reser, sköter barnbarnen och deltar mångsidigt i samhällslivet. De är friskare och har det bättre ställt än tidigare generationer.

Den fjärde åldern är livscykelns sista fas, då behovet av hjälp och vård ökar.

Inom tio år kommer de stora årskullarna in i nästa livsfas. Den fjärde åldern är livscykelns sista fas, då behovet av hjälp och vård ökar.

”I den fjärde åldern ökar servicesystemets betydelse för hälsan medan pensionssystemets minskar. Med hänsyn till den offentliga ekonomin vilar pensionssystemet på en hållbar grund, men det gör inte vårt servicesystem”, sammanfattar Mikko Kautto, direktör på Pensionsskyddscentralen.

Antalet pensionstagare ökar kraftigt fram till 2030-talet.

Under de närmaste årtiondena blir Finland i rask takt allt äldre. Antalet pensionstagare ökar kraftigt fram till 2030-talet. Arbetspensionssystemet har justerats från och med 1990-talet.

Mikko Kautto anser att Finland kommer att klara av de löpande och framtida pensionskostnaderna.

”De nuvarande årskullarna i arbetsför ålder betalar betydligt mer arbetspensionsavgifter än tidigare generationer. Med en måttlig sysselsättningsgrad och ekonomisk utveckling kommer man inte att behöva öka bördan”, lovar Kautto.

”Arbetspensionssystemet har tillräckligt med tillgångar för att vi ska klara av snedvridningen i åldersstrukturen. I motsats till exempelvis Sydeuropa har vi berett oss på detta så att vi tagit hänsyn också till rättvisan mellan generationerna”, fortsätter han.

Europarlamentariker Liisa Jaakonsaari bekräftar att problematiken kring åldrandet diskuteras i alla EU-länder. Hela Europa blir snabbt äldre.

”Olika länder går in för olika lösningar. Den väsentliga frågan i alla länder är ändå hur man ska kunna garantera vårdarnas tillräcklighet”, summerar Jaakonsaari.

”De stora årskullarna borde inse att det är okej att satsa på sin hälsa, funktionsförmåga och vård.”

En annan viktig sak som hon vill framhålla är tillgången till köpta tjänster, som hjälper individerna att hålla sig friska och vitala längre.

”De stora årskullarna borde inse att det är okej att satsa på sin hälsa, funktionsförmåga och vård”, poängterar hon.

Vill den privilegierade generationen betala?

I Finland kan de stora årskullarna på sätt och vis betraktas som en privilegierad generation. De har fått leva under en tid av fred och ekonomisk tillväxt. De har haft tillräckligt med arbete, och under deras livstid har arbetspensionssystemet och den sociala tryggheten i Finland byggts upp.

Nu har de stora årskullarna både hälsa och funktionsförmåga och dessutom historiskt sett stora pensioner. I denna åldersklass är den relativa fattigdomen liten. Utifrån förmögenheten hör de till samhällets elit.

Inom tio år kommer allt fler av dem att behöva stödboende eller hjälp och vård i hemmet. En stor fråga är i vilken mån detta ska finansieras med samhälleliga medel.

”Om de som har råd gick med på att betala en del av sina tjänster själva, skulle trycket på den offentliga finansieringen lindras.”

”Det är svårt att öppna den här debatten. Om de som har råd gick med på att betala en del av sina tjänster själva, skulle trycket på den offentliga finansieringen lindras”, konstaterar Signe Jauhiainen, ledande ekonomiforskare på FPA.

Hon menar att förnuftiga lösningar kunde leda till en situation där alla vinner och alla kan garanteras tillräckligt bra tjänster. Det vore ett bättre alternativ än fortlöpande sparåtgärder och nedskärning av tjänster.

”Om vi fortsätter på nuvarande linje, klarar vi inte av vårdbördan.”

”Redan matematiskt sett måste vi göra något. Om vi fortsätter på nuvarande linje, klarar vi inte av vårdbördan”, säger Jauhiainen.

Kostnaderna till följd av en allt äldre befolkning och priset på omsorgen spelar en viktig roll i debatten om hållbarhetsgapet. Finansministeriet bedömer att hållbarhetsgapet i statsfinanserna är åtta miljarder euro. Genom social- och hälsovårdsreformen eftersträvas inbesparingar som motsvarar cirka en tredjedel av kakan.

”Målet är ytterst tufft, men jag litar på att produktiviteten inom vården och omsorgen kommer att utvecklas. För närvarande är de regionala skillnaderna i tjänsteproduktiviteten stora”, menar Jauhiainen.

Hemvården utvecklas snabbt

Avsikten är att minska de regionala skillnaderna exempelvis inom ramen för regeringens spetsprojekt för att utveckla hemvården för äldre och förbättra närståendevården för alla ålderskategorier. Inom ramen för vissa försöksprojekt i landskapen försöker man komma fram till bästa praxis och förenhetliga de brokiga rutinerna. I framtiden kommer seniorerna att skötas hemma allt längre.

”Att utveckla tillgången till tjänster, bedömningen av servicebehovet och hemvårdsrutinerna hör till kärnfrågorna”, säger forskningschef Sari Kehusmaa från Institutet för hälsa och välfärd (THL).

”Nu etablerar man exempelvis rådgivningstjänster där man över en disk får information om de tjänster som alla aktörer, också inom den tredje sektorn, tillhandahåller. Sådan samlad verksamhet behövs”, konstaterar Kehusmaa.

Många skulle ha nytta av rådgivning över en disk redan före behovet av egentlig hemvård. Organisationerna ordnar i stor omfattning verksamhet som upprätthåller funktionsförmågan. Endast en liten del av seniorerna behöver kommunal hemvård eller slutenvård. En utveckling av hemvården innehar dock en nyckelroll i och med att antalet vårdbehövande kommer att öka rejält.

”Med den nuvarande servicestrukturen klarar vi inte av detta, men hemvården utvecklas mycket snabbt”, säger Kehusmaa.

I framtiden kanske en automat delar ut medicinerna medan man per distans kollar att åldringen tagit dem.

Framöver behövs hemvårdstjänster dygnet runt. Det blir vanligare med mångprofessionella team, och rehabiliteringen sker allt oftare i hemmen. Om en läkare kan konsulteras per distans eller i seniorens vardagsrum på något annat sätt, minskar de tunga och dyra jourbesöken. I framtiden kanske en automat delar ut medicinerna medan man per distans kollar att åldringen tagit dem.

Dosdispenseringstjänsterna underlättar medicineringen. I Finland verkar fyra aktörer i branschen. Med sina 15 verksamhetsår är tjänsten Anja, som erbjuds av Pharmaservice, äldst. Anja är en maskinell dosdispenseringstjänst som apoteken tillhandahåller och som innebär att apoteken packar sådana tabletter och kapslar som patienterna tar regelbundet i engångspåsar med doser för två veckor i sänder.

Maskinell dispensering av läkemedel ger hemsjukvården tid för själva vårdarbetet.

”Tack vare tjänsten får hemvårdarna och hemsjukvårdarna tid över för övrigt vårdarbete. Branschen kunde expandera betydligt från i dag. Det finns stora skillnader i vilken mån landskapen utnyttjar dosdispenseringen”, säger Jarkko Kiuru, verkställande direktör för Pharmaservice.

Stora städer visar vägen

I dag är hemvårdsrutinerna och hemvårdskriterierna brokiga. I och med vårdreformen kommer de att förenhetligas, men det betyder inte att alla landskap kommer att göra allt på samma sätt.

”Landskapen tacklar reformen ur olika utgångslägen. Tjänsteleverantörernas antal och struktur kan variera rätt så mycket”, betonar Sari Kehusmaa.

Hon anser att de stora kommunerna och i synnerhet huvudstadsregionen spelar en nyckelroll i utvecklingsarbetet.

”I Helsingfors har antalet klienter inom hemvården ökat i enorm takt. Vilka lösningar huvudstadsregionen går in för har konsekvenser för servicesystemet i hela landet”, fortsätter Kehusmaa.

Redan nu går det att exempelvis förse ett hem med uppföljningsutrustning och kontrollera livsfunktionerna på distans. Branschen expanderar och utvecklas, men ännu är vägen lång innan hushållsrobotarna klarar av alla hemsysslor och vårdinsatser.

”Hemmet får inte bli ett skyddshäkte som utrustas med olika apparater.”

”Till all lycka, eftersom teknik inte kan kompensera mänsklig närvaro till fullo. Hemmet får inte bli ett skyddshäkte som utrustas med olika apparater”, säger Lina Van Aerschot, forskare vid Tammerfors universitet, med en suck.

Den nya tekniken för med sig mycket gott bara användningen planeras individuellt utifrån seniorernas behov. ”I bästa fall kan den frigöra resurser exempelvis så att hemvårdaren kan sätta sig bredvid åldringen och höra sig för hur hen mår”, beskriver Van Aerschot.

Företagaren och konstnären Aira Samulin, 90, är en grundmurad anhängare av hemmaboende. Hemma har hon låtit installera säkerhetstjänsten Omaseniori med rörelsedetektorer som ger de anhöriga möjlighet att följa Samulins rörelser i bostaden. Om Samulins dagsrytm avviker från det normala får de en avisering om det. Rörelsedetektorer finns i hemmets alla rum. Dessutom övervakar en sängsensor Samulins sömn.

”Det gäller att ta makt över sin ålderdom medan man ännu klarar av att fatta egna beslut. Man ska inte vara rädd för teknik.”

”I arbetet träffar jag många seniorer, och nästan utan undantag vill de bo kvar hemma. I framtiden kommer tekniken att möjliggöra en massa. Jag brukar säga att det gäller att ta makt över sin ålderdom medan man ännu klarar av att fatta egna beslut. Man ska inte vara rädd för teknik”, konstaterar Samulin uppmuntrande.

Finland har en omvårdnadskultur

Forskaren Lina Van Aerschot bedömer att det mellan hem- och slutenvården saknas serviceformer som skulle gagna många. Hon anser att olika kollektiva boenden kunde vara en lösning.

År 2015 fanns cirka 44 000 giltiga avtal om närståendevård.

Sari Kehusmaa från THL berättar att också den yrkesmässiga familjevården blir vanligare. I vissa landskap har man med god framgång testat även kortvarig familjevård, där en anställd avlöser närståendevårdaren i seniorens eget hem.

I Finland fanns cirka 44 000 officiella avtal om närståendevård år 2015. Utredningar visar att över en miljon finländare hjälper sina närstående regelbundet.

”I Finland har vi en stark kultur när det gäller att ta hand om våra närstående. I undersökningarna ligger den inofficiella omsorgen i Finland i den nordiska toppen”, berättar Van Aerschot.

Mest sårbara är de som inte har anhöriga som trygghet. I sin doktorsavhandling utredde Van Aerschot om seniorerna är jämlika i sitt behov av omsorg.

”Det är lätt att gissa sig till att de inte är det. De anhöriga fungerar ofta som servicesamordnare”, fortsätter hon.

”Vi behöver metoder för att hitta de personer som inte själva klarar av att aktivt söka hjälp.”

”Jag förespråkar en stark offentlig sektor. Vi behöver metoder för att hitta de personer som inte själva klarar av att aktivt söka hjälp. Den offentliga servicen har ansvar för att hitta dem”, tillägger Aerschot.

Den fjärde åldern är som ett svart hål

Marja Saarenheimo, äldre forskare på Centralförbundet för de gamlas väl, betonar betydelsen av individuell hemvård och individuellt stöd. I de traditionella gruppaktiviteterna för äldre deltar seniorer som också i övrigt är aktiva. De organisationer som bedriver seniorarbete har lovande erfarenheter av uppsökande seniorarbete, inom ramen för vilket hemvården, hälsovårdscentralerna och församlingarna tillsammans försöker hitta dem som befinner sig i serviceskugga.

”En god ålderdom omfattar skälig försörjning, tillräcklig hälso- och sjukvård samt omsorg.”

”En god ålderdom omfattar skälig försörjning, tillräcklig hälso- och sjukvård samt omsorg. Vid sidan av dessa grundläggande faktorer är det mycket individuellt vad olika personer saknar”, säger Saarenheimo.

”Skräddarsydda tjänster blir sällan dyrare, snarare tvärtom. I praktiken har samarbetet mellan organisationerna och kommunerna ofta visat sig vara mycket stelt. Detta är ändå något som vi absolut måste satsa på framöver”, fortsätter Saarenheimo.

Hon påpekar att det finns endast lite empiriska forskningsdata om den fjärde åldern. Seniorforskningen fokuserar närmast på medicin och servicesystem.

”Den fjärde åldern är lite som ett svart hål. Man vet egentligen mycket lite om vad som finns inuti. De stora årskullarna har hittills levt ett mycket annorlunda liv än sina föräldrar. Också deras behov i den ålder då de behöver vård kommer säkert att vara annorlunda än hos tidigare generationer av åldringar”, säger Saarenheimo.

Vi har en mycket stereotypisk uppfattning om hur det är att bli gammal.

Hon anser att vi har en mycket stereotypisk uppfattning om hur det är att bli gammal. I medierna figurerar seniorerna antingen som hjälplösa patienter som behöver tung vård eller som supergummor och supergubbar som inte alls påverkas av åldern.

”Man talar rätt så lite om de positiva sidorna med att bli äldre, såsom att förmågan att reglera känslor vanligen förbättras med åldern. Den som kommit till åren hajar inte till för småsaker”, konstaterar hon.

”Äldre pensionärer skulle kunna ge samhället mycket mer än i dag.”

Också neurologen Juhani Juntunen menar att vi borde bli bättre på att utnyttja äldre hjärnor.

”Äldre pensionärer skulle kunna ge samhället mycket mer än i dag”, säger Juntunen.

Seuraa sosiaaliturvan kehityksen isoja ja pieniä aiheita, tutkimuksia ja tilastoanalyysejä.

Tilaa uutiskirje