Siirry sisältöön
På svenska
|
24.9.2015

Så här ser strukturomvandling ut i Salo

Det har gått tre år sedan Nokia lade ned sin fabrik i Salo. Hur har de uppsagda saloborna klarat av förändringen i livet?
Teksti Hanna Moilanen Översättning Kurt Kavander | Kuvat Juuso Paloniemi

Kaisa Valkama hade jobbat på Nokia sedan studentexamen.

Våren 1990 satte Kaisa Valkama på sig vita mössan tillsammans med alla andra nybakade studenter. Efter tre års pluggande hade Valkama ingen studiemotivation längre, och hon visste inte vad hon ville göra när hon blev stor.

På den tiden var mobiltelefonbolaget Nokia den största arbetsgivaren i Salo. Bolaget erbjöd Kaisa en arbetsplats och en lockande möjlighet. Kaisa fick lära sig genom praktiskt arbete och skaffade alla nödvändiga färdigheter på Nokias skräddarsydda kurser.

Under årens lopp förändrades arbetsuppgifterna. Till slut blev Valkama inskolare och materialansvarig på mobiltelefonproduktionens reparationssida. Hon fick arbeta fram till 2012, när Nokia sade upp sina sista anställda. Då hade hon hunnit jobba på Nokia i sammanlagt 22 år.

”Jag hörde till de sista anställda, som var med om att städa och tömma hallen. Det var mitt sorgearbete.”

”Jag hörde till de sista anställda, som var med om att städa och tömma hallen. Det var mitt sorgearbete”, konstaterar Valkama.

Hjälp via utbildning

I september 2009 fick Salo ekonomiska region status som område för plötslig strukturomvandling. Inom loppet av ett år sade Nokia och Nokias underleverantörer upp nästan 2 000 anställda.

Inom loppet av ett år sade Nokia och Nokias underleverantörer upp nästan
2 000 anställda.

Tre år därefter fick ytterligare 1 000 anställda lämna bolaget. Inom kort stängdes hela fabriken. Den sista stöten kom i år, när Microsoft sade upp cirka 1 000 anställda och lade ned hela produktionsutvecklingsenheten i Salo.

”I början gällde det att medvetet tvinga sig själv att stiga upp som vanligt och klä sig för dagen för att bevara dagsrytmen”, beskriver Kaisa Valkama tiden efter uppsägningen.

Valkama nappade på de kurser som erbjöds före detta Nokiaanställda. Under den första sommaren efter uppsägningen deltog hon i en kurs som fokuserade på jobbsökningskanaler och personaluthyrningsfirmor. Där lärde hon sig också hur man uppdaterar sin cv och skriver arbetsansökningar.

"Det var svårt att komma över känslan av att det var mig som det var fel på och att jag inte längre dög som arbetstagare”, förklarar Kaisa Valkama.
”Det var svårt att komma över känslan av att det var mig som det var fel på och att jag inte längre dög som arbetstagare”, förklarar Kaisa Valkama.

”Också det psykiska stödet var viktigt. Det var svårt att komma över känslan av att det var mig som det var fel på och att jag inte längre dög som arbetstagare”, förklarar Valkama.

Senare deltog Valkama i en kurs inom upphandling. Hon ville få ett intyg över det kunnande som hon hade samlat på sig under åren. Avslutningsvis sökte Valkama till en rekryteringskurs för industrisömmare, som ordnades av ett privat textilföretag.

”I annonsen sades det att målet med kursen var att anställa sex personer. I praktiken erbjöds ingen fast anställning efteråt”, säger Valkama.

Slut på lönesubventionsanslagen

Efter tiden på Nokia har Valkama haft några kortjobb. I ett halvt år skötte hon ett alterneringsledighetsvikariat som biträdande föreståndare för en Siwa-butik. Våren 2014 fick hon hoppa in som extra hjälp då det blev rusning på Fiskars fabrik i Karis. Hösten samma år fick hon ett jobb i Dalsbruk; det jobbet varade i sex veckor. Hennes arbetsansökningar efter det har inte gett något resultat.

”Den som anställer mig har egentligen rätt till lönesubvention, vilket jag skulle kunna erbjuda som morot. Nu är det ju bara det att lönesubventionsanslagen i Salo tog slut redan i våras”, säger Valkama upprört.

Entreprenörskap har Valkama inte övervägt på allvar. För många skulle det enligt henne kunna vara ett alternativ, bara det vore lite lättare och tryggare att bli företagare.

”Varför kan inte lagen ändras så att den som vill kunde pröva på entreprenörskap som bisyssla under tiden med arbetslöshetsunderstöd? För inkomsterna kunde man ställa en övre gräns varefter de skulle räknas som huvudinkomst”, föreslår Valkama. ■

 Salo är en fattig 
men kär stad

Åbo universitet och FPA:s forskningsavdelning har tillsammans studerat strukturomvandlingens konsekvenser i Salo. I studien Muuttuva Salo 2013–2023 analyseras hur salobornas hälsa, försörjning, välmåga och sysselsättning har utvecklats och hur den regionala ekonomin har förändrats. Den mångåriga studiens första mellanrapport publicerades i våras.

Enligt rapporten fördubblades summan av utbetalda bostadsbidrag i Salo mellan åren 2009 och 2014. Dessutom tvingades vart femte arbetslöst hushåll att ty sig till kommunalt utkomststöd under samma period.

Även om de arbetslösa ser pessimistiskt på Salos framtid är inte alla beredda att flytta någon annanstans. Enligt rapporten borde arbetsvägen få ta i genomsnitt 55 minuter i en riktning. Jämfört med infödda finländare är invandrare mer beredvilliga att flytta efter ett arbete.

”Registeruppgifterna visar att saloborna har varit mer villiga att ta emot korta anställningar än övriga finländare. Saloborna har också aktivt sökt till kurser och lönesubventionerat arbete”, berättar forskare Sari Kehusmaa från FPA:s forskningsavdelning.

Hälsovårdstjänsterna har belastats

Ur den regionala ekonomins synvinkel har omvandlingen i Salo varit häftig. År 2010 fick kommunen nästan 60 miljoner euro i samfundsskatt. År 2013 hade samma intäkter minskat till så lite som 7,5 miljoner euro.

Samtidigt anlitas de kommunala hälsovårdstjänsterna i högre grad i och med att de arbetslösa inte längre har tillgång till företagshälsovård.

”I enkäten svarade var fjärde arbetslös att hen inte har fått vård tillräckligt snabbt”, berättar Kehusmaa.

Regionen har beviljats miljontals euro i stödpengar, men stöden får inte användas exempelvis för att utveckla vården och omsorgen.

”Expertintervjuerna ger vid handen att stödsystemet verkar mycket stelt. I en sådan här situation borde man kunna gå in för nya och kreativa lösningar, men villkoren inom det nuvarande systemet gör det nästan omöjligt”, analyserar forskare Minna Ylikännö från Åbo universitet.

Läs också följande: Rapporten Muuttuva Salo (endast på finska) 

 

Seuraa sosiaaliturvan kehityksen isoja ja pieniä aiheita, tutkimuksia ja tilastoanalyysejä.

Tilaa uutiskirje