Ojämlikheten dödar och ojämlikheten ökar. Somliga kämpar hårt mot ojämlikhet, medan andra anser att det är en ”påhittad känsla”. Vad är ojämlikhet och hur oroad borde man vara över det? Det beror på vem man frågar.
Mikko Niemelä är professor i sociologi vid Åbo universitet och forskningsprofessor på Folkpensionsanstalten. För närvarande leder han ett stort strategiskt forskningsprojektet om bekämpning av ojämlikhet i en tid av knapphet (TITA – Tackling Inequalities in Time of Austerity).
Syftet med TITA-projektet är att skapa ny information om olika former av ojämlikhet och mekanismerna mellan dessa. Ojämlikhet undersöks till exempel ur inkomst-, utbildnings-, konsumtions- och hälsoperspektiv.
Enligt Niemelä ligger de största samhälleliga skiljelinjerna nu inom förmögenhet, boende och hälsa. Socioekonomiska skillnader har en stor inverkan särskilt på hälsan. De syns i människors förväntade livslängd, användningen av tjänster och hälsobeteende.
Ett enormt projekt
TITA-projektet är ett exceptionellt stort projekt med finländska förhållanden mätt. Sammanlagt nio organisationer – sju från Finland och två från Sverige – och nästa 60 forskare medverkar. Experter inom samma område har samlats.
Projektfinansieringen säkerställdes i höstas och arbetet startade omedelbart. Forskningen startar på allvar under våren, men redan i höstas undersöktes till exempel läkemedelsersättningar, familjebildning och diskussionen om Finlands hälso- och sjukvård samt social- och hälsovårdsreformen.
Forskningen inom TITA är lösningsorienterad, vilket avviker från traditionell forskning, och information produceras för direkt tillämpning vid beslutsfattande. Processen inkluderar bland annat mikrosimulationer för att bedöma reformers effekter på förhand.
Det handlar dock inte om underskattning av traditionell akademisk forskning.
”Inom akademisk forskning finns en mängd relevanta saker, men forskning som publiceras i internationella tidskrifter når inte alltid politikerna”, säger Niemelä.
Ett politiskt projekt
Det är inget sammanträffande att TITA startade just nu. Bakom projektet ligger ett politiskt mål.
Skapandet av ett statligt strategiskt forskningsråd var redan ett av målen för Jyrki Katainens regering. Som dess syfte fastställdes forskning av stora samhälleliga frågor i växelverkan med beslutsfattande. På listan över de största frågorna finns tre teman: ojämlikhet och jämlikhet i samhället, ett klimatneutralt och resurssnålt Finland samt tekniska omvälvningar och institutioner i förändring. TITA-projektet inrättades för att svara upp mot dessa utmaningar.
Det nya verksamhetssättet har fått mycket kritik från forskarhåll. Många befarar att samarbetet kommer att leda till politisk styrning.
Som forskningsprofessor på FPA är Niemela van vid att arbeta underställd riksdagen. Han anser att oberoende forskning och utnyttjande av forskningen vid beslutsfattande inte är egenskaper som utesluter varandra.
”Inom projektet utförs forskning med samma vetenskapliga principer som i övrigt.”
Under åren har även Niemelä utifrån forskningsresultaten beskyllts för att vara såväl centerns, samlingspartiets, socialdemokraternas som kommunisternas hejduk.
”Jag tycker att det är ett bra tecken”, säger Niemelä skämtsamt.
Ett svårt forskningsämne
Ingen statistik är uttömmande när det gäller välfärd eller ojämlikhet. Statistiken behandlar fenomen ur olika perspektiv och når inte alla. De personer som har det sämst ställt svarar inte nödvändigtvis i telefon – för att inte tala om att svara på enkäter.
Niemelä tror att det är möjligt att få en mycket mångsidig bild av ojämlikhet med hjälp av TITA.
Redan nu vet man att anledningarna bakom ojämlikhetsutvecklingen kan vara såväl mycket överraskande som resultatet av långa utvecklingsförlopp. För närvarande fokuserar forskningen betydligt mer på de senare, även om enskilda chocker kan ha lika stor betydelse.
Till exempel har lokala näringar en viktig socialpolitisk uppgift. När Nokias fabrik och Microsofts produktutvecklingsenhet i Salo lades ned såg många människor sin förmögenhet, som de samlat över en lång tid, smälta bort över en natt.
”Socialpolitik är inte endast FPA-förmåner eller kommunala tjänster”, säger Niemelä.
Ensamma män och pensionerade kvinnor har det tufft
För närvarande har ensamförsörjande och ensamboende personer den mest sårbara positionen, eftersom de inte har en partners eller sambos inkomster som buffert. Särskilt ensamboende män drar sociala problem till sig.
Detta betyder emellertid inte att det går fantastiskt för alla andra finländare.
Till exempel är det vanligare för pensionerade kvinnor än män att lida av fattigdom. Kvinnornas genomsnittliga livslängd är längre och de har en lägre intjänad pension. Särskilt under tidigare årtionden skötte kvinnorna barnen hemma och arbetade inte, och därför ökade inte heller deras pension.
Även socioekonomiska hälsoskillnader har ökat, och det finns fler låginkomsttagare i Finland än i mitten av 1990-talet. Inkomstskillnaderna ökar när de rikaste blir rikare snabbare än den övriga befolkningen.
Dessutom är Niemelä bekymrad över kommunerna. Om kommunerna inte har råd att bygga tilläggstjänster, som eftermiddagsklubbar, i samband med utbildningstjänster kan föräldrarna inte delta i produktivitetssprånget genom att jobba längre dagar.
”Pengar som används för barn borde uppfattas som en social investering och inte som en kostnad”, säger han.
När man ser på annan statistik går det rätt bra för Finland.
Fattigdomsgapet och antalet människor som råkat i stora ekonomiska svårigheter har minskat. Antalet personer som upplevt utkomstsvårigheter har inte heller ökat betydligt.
Ett öppet samhälle utgör en buffert
Även om ojämlikheten inte syns i all statistik, kan dess existens i det finländska samhället inte förnekas.
Enligt Mikko Niemelä kan vi nu bäst motverka ojämlikhet genom att hålla fast vid ett öppet samhälle. Man måste fortfarande kunna röra sig från fattigdom till bättre inkomst och från bättre till genomsnittlig inkomst.
”Vi är ett litet folk och har inte råd med att endast barn från rika familjer utbildas till toppexperter”, säger Niemelä.
Basinkomst skulle göra socialskyddet säkrare
Man har försökt hejda ojämlikhetsutvecklingen i Finland på många olika sätt. Bland de nyaste projekten finns ett försök med basinkomst, som har tagits in i regeringsprogrammet och som avses starta i början av 2017.
Olli Kangas, direktör för samhällsrelationer på FPA, leder för närvarande en grupp som utreder hur försöket bäst skulle kunna genomföras.
I teorin finns det tre alternativ för att genomföra försöket: nationellt, regionalt och lokalt. De har alla sina goda och dåliga sidor.
I ett nationellt försök skulle en grupp människor väljas slumpmässigt i hela Finland. Ett regionalt försök skulle kunna utföras till exempel inom en pendlingsregion. I ett lokalt försök skulle området kunna omfatta några kommuner.
Enligt Kangas anser arbetsgruppen att den bästa lösningen skulle vara en modell där alla tre alternativ utnyttjas. På så sätt kan man utnyttja de bästa sidorna och eliminera de dåliga.
Grundtanken med basinkomst är att förmånerna är universella och inte omfattar en inkomstprövning som i nuläget. Den bedöms även förenkla Finlands socialskyddssystem, som har kritiserats för att vara svårt och skapa ojämlikhet. Kangas är inte redo att på rak arm döma ut den nuvarande modellen, men han konstaterar att den inte är särskilt enkel.
”För att förstå socialförmånsmodellen måste man vara kunnig om sociala förmåner. Ju enklare systemet är, desto bättre”, säger han.
Systemet med sociala förmåner är även förknippat med en osäkerhet, som skulle kunna minskas med hjälp av basinkomstreformen.
”Vi har många förmåner som erbjuder lika förmåner, och människor måste bolla med olika förmåner. Det medför avbrott i inkomstbildningen”, beskriver Kangas.
Som exempel nämner han diskussionen om frilansarnas situation. För närvarande väntas förhandsbeslut om hur korttidsjobb påverkar deras arbetslöshetsskydd. Enligt Kangas vågar många frilansare inte ta emot små jobb av rädsla för att förlora sitt arbetslöshetsskydd.
Hurdan är finländsk ojämlikhet?
Det är inte lätt att definiera finländsk ojämlikhet.
”När man läser socialpolitikers skrivelser genom tiderna, får man en uppfattning om att vi hela tiden har gått mot det sämre”, konstaterar Olli Kangas, direktör för samhällsrelationer på FPA.
En stor del av statistiken ger en betydligt ljusare bild av Finland. Kangas uppskattar att det går förhållandevis bra för de flesta finländare, och inga stora förändringar har skett under de senaste årtiondena. Skillnaderna mellan befolkningens ytterligheter kan dock ha blivit större.
”Detta kan vara en djärv generalisering, men man skulle kunna säga att klyftan mellan majoriteten som mår bra och de som fallit mot botten eventuellt har ökat”, säger Kangas.
Det faktum att människor hamnar på samhällets ytterkant av olika anledningar gör det svårare att minska ojämlikheten. För en kan orsaken vara mentala problem, för en annan kan det handla om arbetslöshet, för en tredje kan det bero på skilsmässa. De faller kanske mellan stolarna i socialskyddssystemen eller omfattas endast av utkomstskyddet.
Alla svarar inte på enkäter, vilket betyder att man måste dra slutledningar av deras situation med hjälp av andra indikatorer – till exempel genom att studera längden på brödköer.
”Artisten Veikko Lavi sade att varje människa är värd en sång. Var och en har sina egna anledningar och sin egen historia”, säger Kangas.