Ryska Dimitri Aleksanitshin skrev en gång en dikt om ett spöke som går runt i Europa. För Aleksanitshin var spöket kommunismen. Också idag finns det olika spöken som vandrar runt i världen: nationalistiska spöken och spöken som känner nationell iver och extremhögerns spöken. Även basinkomsten är ett kringvandrande spöke: för en del ett löfte om framtiden, för andra en förskräckelse som spås gå samma öde till möte som kommunismen.
Även basinkomsten är ett kringvandrande spöke: för en del ett löfte om framtiden, för andra en förskräckelse som spås gå samma öde till möte som kommunismen.
I Finland inleddes ett försök med basinkomst i januari. I Frankrike föreslår socialistpartiets presidentkandidat Benoît Hamon en basinkomst på 750 euro som skulle finansieras med robotskatt. I Tyskland får basinkomsten understöd. Mein Grundeinkommen betalas redan ut i mindre utsträckning. I Skottland håller man på att planera ett försök med basinkomst. Spöket vandrar även kring bortom Atlanten i Kaliformien och Kanada, där länderna håller på att inleda sina basinkomstförsök.
Dessa västerländska försök grundar i iakttagelsen om att det nuvarande socialskyddet inte fungerar och i prognosen om den radikala förändring digitaliseringen och robotiseringen kommer att ha på arbetsmarknaderna. Det sistnämnda har ansetts förvärra socialskyddets problem eftersom gårdagens lösningar inte svarar på morgondagens krav.
I Finland råder det delade åsikter kring arbetsmarknadens förändring. Det finns sådana som ser på statistiken och konstaterar att inget av betydelse har inträffat. Största delen av löntagarna har än idag fasta heltidsanställningar.
I Finland råder det delade åsikter kring arbetsmarknadens förändring.
Under de senaste två årtiondena har andelen manliga löntagare med fast heltidsanställning varit 80 procent och motsvarande andel kvinnliga löntagare har varit 70 procent. Andelen män med deltidsanställning har ökat från cirka 6 till 10 procent och andelen kvinnor från 15 till 20 procent. Ändringen är inte dramatisk och många har dragit slutsatsen att socialpolitiken inte kräver reformer och åtminstone inte någon basinkomst.
Å andra sidan finns det de som tittar på alternativ statistik. Antalet personer som sysselsätter sig själva har ökat med över 60 000. Dessutom har vi 120 000 långtidsarbetslösa, 40 000 återkommande arbetslösa och 40 000 som kryssar mellan sysselsättningsåtgärder och arbetslöshet. I ljuset av dessa siffror håller det på att hända något på arbetsmarknaden. Slutsatsen är att socialpolitiken kräver ändring och att basinkomsten kan vara en lösning.
Slutsatsen är att socialpolitiken kräver ändring och att basinkomsten kan vara en lösning.
Den digitala brytningen har förutspåtts förstöra de traditionella arbetsplatserna. Enligt bedömningar av OECD hotar cirka en tredjedel av de traditionella arbetsplatserna försvinna. I sken av det som ovan konstaterats ser OECD:s prognos överdriven ut, den finländska normen är ju alltjämt en heltidsanställd arbetstagare. Kanske det, men de stora strukturförändringarna i Finland har kommit med dröjsmål men hastigt och kraftigt. Jag är rädd för att historien kommer att upprepa sig.
Brytningen utplånar inte arbetet men den ändrar på arbetets karaktär och arbetssätten. När detta inträffar kommer vi att tvingas fundera på nya socialpolitiska öppningar. Det är svårt att köra framåt om man stirrar i backspegeln. Vi måste hur som helst möta spökena.
Olli Kangas
Direktör för samhällsrelationer, FPA