Facebook Twitter LinkedIn Sähköposti

Experterna litar mer på upp­muntran än tvång

Cirka hälften av de 84 500 unga som i fjol fick grundläggande utkomststöd fick det i minst fyra månader utan avbrott. Det är gränsen för långvarigt utkomststöd.
Text Markku Laatu, specialforskare, FPA ,översättning Kurt KavanderBilder Essi Kuula
Nuorten kanssa työskentelevien sosiaalialan ammattilaisten mukaan järjestelmää tulisi kehittää lisäämällä positiivisia kannustamiskeinoja sanktioiden sijaan.
Enligt de socialvårdsexperter som arbetar bland unga borde man utveckla systemet så att de positiva incitamentsmetoderna ökas på sanktionernas bekostnad.

I en färsk enkät kartlades socialvårdsexperternas åsikter om hur den alarmerande situationen kunde åtgärdas.

Unga i åldern 18–24 år får grundläggande utkomststöd klart oftare än de äldre åldersklasserna – något som oroar både politikerna och experterna.

Det grundläggande utkomststödet är avsett som ett kortvarigt ekonomiskt sistahandsbidrag, som borde sökas först när man redan har utnyttjat alla andra metoder för att garantera sin egen och en eventuell familjs försörjning.

Det grundläggande utkomststödet är avsett som ett kortvarigt ekonomiskt sistahandsbidrag.

Misstro skuldbelägger de unga

De ungas moraliska ryggrad har ifrågasatts genom tiderna. Också nu hyser man misstankar om att även sådana unga som skulle kunna skaffa sig försörjning på egen hand tyr sig till det grundläggande utkomststödet.

Under de senaste decennierna har man dessutom bekymrat sig över att stödet försvagar de ungas motivation att ge upp socialbidragssystemet till förmån för arbete eller studier.

Man har till och med ansett att utkomststödet bidrar till och upprätthåller marginaliseringen och problemanhopningen hos unga.

Misstron mot de unga har stärkt tänkandet där man vid sidan av de sociala rättigheterna i gengäld framhåller bidragstagarnas samhälleliga skyldigheter. Tanken finns också inskriven i lagen om utkomststöd.

Man har till och med ansett att utkomststödet bidrar till och upprätthåller marginaliseringen och problemanhopningen hos unga.

I handboken för tillämpning av lagen om utkomststöd (2013) poängteras att ”syftet är inte bara att hålla en person eller familj vid liv, utan även att … förbättra personens och familjens möjligheter att själva svara för sin utkomst, delta i skötseln av sina egna ärenden och på ett mer omfattande plan även delta i samhällslivet”.

Aktiveringsmålet har skärpts genom de sanktioner som anges i 10 § i lagen om utkomststöd. Vägran att ta emot arbete eller arbetskraftservice, delta i utarbetandet av en aktiverings- eller sysselsättningsplan eller delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte kan sänka utkomststödets grunddel.

Grunddelen kan sänkas också för sådana personer under 25 år som saknar yrkesutbildning och som avbryter eller vägrar att delta i utbildning.

 

Fungerar aktiveringspolitiken?

Har aktiveringspolitiken fungerat och har den varit förnuftig? Har den bidragit till att de unga blivit ekonomiskt självständiga och befriat dem från utkomststödet? Och är den uppfattning om de unga som ligger bakom den förda politiken rationell? ”Åtminstone inte till alla delar”, svarar de socialvårdsexperter som arbetar bland unga på den frågan.

Är den politiska bilden av de förfördelade rationell? ”Nej”, svarar experterna på den frågan.

Forskningsgruppen vid FPA genomförde helt nyligen i tio nyländska kommuner en enkät för att klargöra socialarbetarnas och socialhandledarnas åsikter om hur det nuvarande servicesystemet svarar mot de ungas servicebehov och hur verksamheten kunde utvecklas. Enkäten besvarades av sammanlagt 28 personer.

Många respondenter ansåg att sanktionerna mot dem som får utkomststöd har förts för långt. Enligt de socialvårdsexperter som arbetar bland unga borde man utveckla systemet så att de positiva incitamentsmetoderna ökas på sanktionernas bekostnad.

Det har inte varit logiskt att sänka utkomststödets grunddel.

Det har inte varit logiskt att sänka utkomststödets grunddel. Sänkningen betraktas som ett ineffektivt straff som i varje fall inte förbättrar de ungas situation. Socialvårdsexperterna menar att det är mer godtagbart att sänka stödet när man vill vägleda de unga till service.

Visserligen verkar hotet om sänkt grunddel inte alltid bita ens i dessa fall, konstaterar en av respondenterna. Sänkningen är särskilt problematisk för de unga med utkomststöd som har psykiska problem som försvagar arbets- och funktionsförmågan.

Hjälpen kommer ohjälpligt för sent

Å andra sidan kritiserar de socialvårdsanställda servicesystemet för dess tandlöshet. Ofta beror behovet av ett långt utdraget stöd på en tilltrasslad härva av individuella och strukturella problem som sträcker sig över generationsgränserna eller åtminstone har sina rötter i barndomen. Merparten av respondenterna tycker att socialarbetarna saknar tillräckliga verktyg för att lösa livssituationen för unga med långvariga problem.

Den nuvarande aktiveringspolitiken har hakat upp sig på frågor om utkomststödets flitfällor, de ungas moral och villkoren för att man ska vara förtjänt av stöd.

Servicesystemet och de verktyg som socialvårdsexperterna förfogar över klandras för bristande reaktionsförmåga. Respondenterna säger sig alltför ofta stöta på unga som får hjälp för sent. De önskar att problemen kunde tacklas så tidigt som möjligt.

Den nuvarande aktiveringspolitiken har hakat upp sig på frågor om utkomststödets flitfällor, de ungas moral och villkoren för att man ska vara förtjänt av stöd. Ett föregripande system skulle bemöta människorna mer empatiskt och inte som misslyckade individer som måste bestraffas. Det skulle mer framförsynt rätta till orsakerna till svaghet, olycka och okunnighet.

På så sätt skulle systemet bidra till att skapa en tryggare och ljusare framtid också för dessa personer.

Experternas rekommendationer för förebyggandet av problem hos unga

  • Skolorna borde bli effektivare på att ingripa i mobbning.
  • Det vore skäl att fästa allt större uppmärksamhet vid att identifiera inlärningssvårigheter.
  • De unga borde erbjudas stöd i synnerhet om det finns risk för att studierna avbryts av diverse orsaker.
  • Skolan borde lära ut också vardagskompetens och ekonomisk kompetens.
  • Övergången till utbildning efter grundskolan borde göras lättare.
  • Det borde finnas ett större utbud av flexiblare studieformer (fristående examina, skräddarsydd utbildning som tillhandahålls av arbetsgivare, flexibla ansökningsförfaranden).
  • De unga borde få tillgång till fler avgiftsfria hobbymöjligheter och mötesplatser med låg tröskel.
  • Invandrarunga borde erbjudas bättre möjligheter att studera finska och att få en bostad och ett arbete.