Varje år upphandlar FPA slutenvårdsrehabilitering till ett totalvärde av cirka 145 miljoner euro för nästan 57 000 rehabiliteringsklienter.
”FPA har tydligt begrundat sina upphandlingar och ordnat upphandlingspraxisen synnerligen professionellt”, berömmer Pekka Rissanen, professor i hälsovårdsekonomi vid Tammerfors universitet.
I praktiken utformar FPA på egen hand de tjänster som FPA upphandlar. Utarbetandet av en servicebeskrivning, dvs. rehabiliteringsstandard, påbörjas upp till 2–3 år före den egentliga upphandlingen. Vid utformandet av standarden utnyttjas de nyaste forskningsrönen, utvecklarnas erfarenheter och klienternas åsikter. Dessutom begärs kommentarer från serviceproducenterna.
Praktiskt taget alla serviceproducenter kan visa att de antingen har den personal som krävs eller har tillgång till sådan.
”Ett problem är att praktiskt taget alla serviceproducenter kan visa att de antingen har den personal som krävs eller har tillgång till sådan om de vinner en upphandling”, bedömer Rissanen.
Eftersom kvalitetskriterierna inte skiljer åt serviceproducenterna tillräckligt blir priset i praktiken den avgörande faktorn.
”Synnerligen högklassiga och erkända serviceproducenter har sidsteppats av noviser med rätt så liten dokumenterad erfarenhet av rehabiliteringsprogram.”
Priset blir i praktiken den avgörande faktorn.
I en utredning för några år sedan märkte forskarna att FPA:s upphandlingar har försatt en del rehabiliteringsinrättningar i trångmål.
Den nationella upphandlingslagen revideras för tillfället. Avsikten är att den nya lagen ska träda i kraft våren 2016.
”I stället för det nuvarande rätt så mekaniska anbudsförfarandet borde man gå in för flexibilitet och behovsprövning inom upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster”, bedömer Rissanen.
”Exempelvis kunde ett väl beprövat samarbete utgöra ett upphandlingskriterium.”
Klienten kan välja
FPA:s upphandlingschef Kari Tolonen tror inte att priset är för avgörande vid upphandlingen av tjänster.
”Urvalskriteriet enligt upphandlingslagen är antingen det billigaste priset eller den totalekonomiska fördelaktigheten”, påpekar Tolonen.
FPA:s slutenvårdsrehabilitering konkurrensutsätts på såväl nationell nivå som universitetssjukhusnivå. Ofta får klienterna välja bland de rehabiliteringsproducenter som FPA har slutit avtal med.
”Detta innebär att serviceproducenten ska ha gott rykte, nätverk och en webbplats. Ryktet sprider sig rätt så snabbt”, säger FPA:s rehabiliteringschef Tiina Huusko.
Servicesedeln som alternativ
Tiina Huusko menar att centraliseringen delvis också är en följd av faktorer som inte beror på FPA:s anbudsförfarande. Exempelvis Penningautomatföreningen RAY:s understödskriterier har skärpts så att föreningsaktörerna inte längre kan kombinera understöd med inkomster av försäljning av tjänster såsom förr.
FPA:s upphandlingsenhet strävar att mångsidigt utnyttja olika upphandlingssätt. Servicesedlar är en möjlighet. Då kan alla serviceproducenter som uppfyller kompetenskriterierna delta medan det är klienten som väljer.
FPA har föreslagit att rehabiliteringstjänster framöver ska kunna upphandlas också från den offentliga sektorn, vilket den gällande lagstiftningen inte tillåter.
Reformen skulle förbättra tillgången till rehabiliteringstjänster exempelvis för rehabiliteringsklienter i de mest avlägsna glesbygderna och för svenskspråkiga rehabiliteringsklienter. Den skulle även bidra till kontinuitet i och med att tjänsteleverantören inte behöver bytas ut i händelse av ägararrangemang.