Riksdagsgruppen för oppositionspartiet de gröna gjorde under julen en tjuvstart i vårens familjeledighetsdebatt genom att presentera familjeledighetens modell 5+5+5 som en del av ett omfattande familjepolitiskt ställningstagande. I de grönas modell reserveras fem månader öronmärkt inkomstrelaterad familjeledighet för båda föräldrarna. Dessutom får de fritt dela upp de kvarstående fem månaderna. Enligt de grönas förslag kan en förälder eller en annan närstående efter familjepenningsperioden vårda barnet med hjälp av flexibel vårdpenning.
Enligt de grönas förslag kan en förälder eller en annan närstående efter familjepenningsperioden vårda barnet med hjälp av flexibel vårdpenning.
”Vår familjeledighetsmodell skulle höja jämlikheten inom familjen, förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och stärka fädernas ställning i hemmen”, säger Emma Kari riksdagsledamot för de gröna.
Antalet inkomstrelaterad familjeledighet skulle märkbart stiga från dagens 10,5 månader, men kostnaderna skulle inte skjuta i höjden.
”Vårt slutliga mål är modellen 6+6+6. Eftersom den skulle höja kostnaderna kom vi fram till modellen 5+5+5. Den höjer inte på statens utgifter jämfört med dagens familjeledighetssystem. Det finns alltså inga ekonomiska orsaker för att inte föra vidare reformen inom de nuvarande budgetramarna”, fortsätter Kari.
Kostnaderna för familjeledigheterna ska delas
Emma Kari påminner om att familjeledighetskostnaderna för arbetsgivarna idag hopas på de kvinnodominerade branscherna. Männens arbetsgivare har kommit lättare undan. Just för att korrigera detta missförhållande föreslår de gröna att kostnaderna för föräldraskapet ska delas mellan alla arbetsgivare genom att helt överföra kostnaderna till FPA.
Kari betonar att partiets mål är att genom 5+5+5-modellen förbättra fädernas möjligheter att ta ut mer familjeledighet än idag men även att bidra till att mammorna återvänder till arbetsmarknaderna tidigare än idag. Kari tror inte på att familjeledigheter kommer att tas ut längre än idag.
”Många familjer är redan idag familjelediga i nästan två år. Jag tror att den här tiden bara skulle fördelas jämnare än hittills genom den nya modellen.”
Attityderna bromsar upp förändringen
Kari gräms över att dagens familjeledighetssystem har lett till att främst kvinnorna tar hand om barnen. Även om männens deltagande i vården av barnet har ökat ligger vi långt bakom till exempel Sverige.
Om kvinnorna tar mest ansvar för hemmet och barnen påverkar detta inte bara deras sysselsättningssituation utan även innehållet i deras anställningsförhållanden. Snuttjobben hopas särskilt på de unga kvinnornas skuldror i ett läge där arbetsmarknadens osäkerhet även i övrigt har stigit.
”Det är svårt att få fast anställning eftersom arbetsgivarna förväntar sig att kvinnan efter att hon fått barn stannar hemma. Sådana här osäkerheter finns det inte kring anställningen av män”, säger Kari.
Samtidigt som kvinnorna stöter på svårigheter vid anställningarna möter männen på murar då de vill ta ut sin familjeledighet. Konservativa attityder syns alltjämt i arbetsplatsernas vardag.
”Jag får ofta meddelanden av pappor om hurdana negativa attityder de stöter på på sin arbetsplats då de vill stanna hemma med sitt barn. Tyvärr är attityderna ofta sådan att det är okej med ett par veckor efter att barnet fötts, men papporna tvingas strida om de övriga familjeledigheterna. Det är inte lätt att vara arbetsplatsens första man som stannar hemma”, berättar Kari.
Det är inte lätt att vara arbetsplatsens första man som stannar hemma.
Det är mycket svårt att förutsäga hur familjerna kommer att bete sig. Detta påverkar reformens konsekvensbedömning. Det kan komma överraskningar oavsett vilken modell familjeledighetsreformen väljer.
”Det är hur som helst en långsam utveckling. Men jag är optimist och tror att vi i sakta mak kan nå det läge Sverige har i dag. Arbetsplatsernas attityder både mot män och kvinnor saktar upp den positiva utvecklingen”, bedömer Kari.
Bort med flitfällorna
Reformen av familjeledighetssystemet är en del av de grönas stora helhet som siktar på att ta bort flitfällorna.
”Vi har noga gått igenom hur vi kan avveckla de olika flitfällorna som berör olika grupper. Det är märkligt hur lite man rett ut de unga kvinnornas flitfällor trots att de har en märkbart låg sysselsättningsgrad. Om vi rättar till detta har det en stor inverkan på den totala sysselsättningsgraden”, säger Kari.
20–44-åriga kvinnor har en tio procent lägre sysselsättningsgrad i Finland jämfört med Sverige.
Enligt kalkyleringar publicerade av SAK ifjol sommar har 20–44-åriga kvinnor en tio procent lägre sysselsättningsgrad i Finland jämfört med Sverige.
Rätten till dagvård och småbarnspedagogik påverkar användningen av familjeledigheter och inverkar indirekt på de unga kvinnornas sysselsättning. Finland ligger efter Norden och nästan alla europeiska länder vad gäller användningen av dagvård. Av finländska barn på 3–5 år deltar mindre än 70 procent i barnpedagogiken, vilket gör att Finland hamnar lägst i den europeiska statistiken tillsammans med bland annat Grekland.
I många europeiska länder är barnpedagogiken för över 3-åringar gratis. I Finland är detta fallet i en del kommuner. Enligt utbildningsjämförelsen Education at a Glance som gäller OECD-länderna använder Finland 1,2 procent av sin bruttonationalprodukt på barnpedagogiken. Detta är mindre än i övriga nordiska länder. Oppositionens riksdagsledamöter uppmuntrar styrelsen till åtgärder.
”Att begränsa rätten till dagvård är ett beslut som måste ställas in. Dessutom behöver vi ett beslut om avgiftsfri småbarnspedagogik eftersom detta sänker tröskeln för att sätta barnet i dagvård. Beslutet skulle ligga i barnets intresse och även minska på flitfällorna som hindrar kvinnornas sysselsättning”, konstaterar Kari.
”Papporna tar idag ut 10 procent av familjeledigheterna.”
Även om lagen skulle ändras över en natt och ge föräldrarna möjligheter till en mer jämlik användning av familjeledigheterna än tidigare skulle ändringen enligt Karis uppskattning ske långsamt.
”Papporna tar idag ut 10 procent av familjeledigheterna. En realistisk bedömning är att talet kunde vara 20 procent 2025”, lägger hon till.
Ett politiskt beslut saknas
Erfarenheter både från Finland och Sverige har visat att en förlängning av den föräldraledighet som öronmärkts för papporna ökar deras vilja att stanna hemma och ta hand om barnen.
”Redan då familjen väntar barn måste de få höra om de mångsidiga möjligheterna att använda familjeledigheten. Papporna ska uppmuntras och det är bra att övertyga dem om att de är lika uppskattade uppfostrare som mammorna”, säger Kari.
Detta är inte alltid fallet ens på rådgivningarna, där man enligt det Kari fått höra undrar var mamman är om det är pappan som tar barnet till kontrollen.
”När regeringen i maj 2016 publicerade sitt jämställdhetsprogram lyste reformen av familjeledigheterna med sin frånvaro.”
Oppositionspartierna har varit besvikna över Sipiläs regerings åtgärder i familjeledighetsreformen.
”När regeringen i maj 2016 publicerade sitt jämställdhetsprogram lyste reformen av familjeledigheterna med sin frånvaro. Ur styrelsens rader har jag nu ändå hört inlägg om att reformen förs vidare. Ärendet har utretts länge. Alla modeller och kalkyler är utförda. Allt som behövs är alltså regeringens politiska beslut och inga utredningar. Det finns ingen orsak att inte inleda reformen redan under denna valperiod”, påpekar Kari.
”Redan deltidsarbete håller de unga mammorna på arbetsmarknaden och sänker tröskeln för heltidsanställning.”
Enligt Kari har dagens regering vidtagit åtgärder som uppmuntrat kvinnorna att stanna hemma i och med att dagvården och barnpedagogiken har försämrats. Hon efterlyser mammornas möjligheter att delta i arbetsmarknaderna även då barnet är litet.
”Redan deltidsarbete håller de unga mammorna på arbetsmarknaden och sänker tröskeln för heltidsanställning”, fortsätter hon.
Mer på pappornas ansvar
Sverige kunde än en gång vara en bra modell för oss, även om inte ens de är nära 6+6+6-modellen. Där är den inkomstrelaterade familjeledigheten sammanlagt 13 månader. I Finland är den 10,5 månader.
Fädernas familjeledigheter av hela ledigheten har på 20 år ökat från 10 procent till dagens 25 procent i Sverige.
I Sverige har man under årens lopp skapat en kvot för fädernas familjeledighet: först en månad, sedan en till. Nu planerar man redan en tredje pappamånad. Fädernas familjeledigheter av hela ledigheten har på 20 år ökat från 10 procent till dagens 25 procent i Sverige.
Den svenska modellen skiljer sig för pappamånadens del inte så mycket från den finländska praxisen. Den största skillnaden ligger i historien. I Sverige stiftades 1974 en lag om möjligheten att dela upp familjeledigheten. I Finland fick fäderna rätt till att dela familjepenningen och ta ut pappaledigt först 1991.
Sveriges framgångar är något Emma Karin vill se i framtiden.
”Min dröm är att papporna och mammorna har en jämlik arbetsmarknadsställning, att föräldrarna har en jämlik möjlighet att ta ut familjeledigheten och att barnen får njuta av gemensam tid både med mamma och med pappa. Jag hoppas att familjeledigheten fördelas märkbart jämnare 2025 än i dag.”
”Kostnader på hundratals miljoner för arbetsgivarna”
Finlands Näringsliv EK har ett rättesnöre som styr ställningstagandena om familjeledigheterna kraftigare än något annat: de finländska företagens konkurrenskraft. EK är av den åsikt att arbetsgivarnas kostnader inte får stiga när man reformerar familjeledigheterna.
”Vi hoppas att regeringen under halvtidsöverläggningen i april fattar beslut för att förbättra sysselsättningen. Avvecklingen av flitfällorna och familjeledighetsreformen är de viktigaste frågorna som måste avgöras”, säger Ilkka Oksala, direktör för arbetsmarknadsfrågor vid EK.
EK:s mål är en jämnare fördelning av familjeledigheten mellan män och kvinnor. Vid Södra Kajen känner man oro för sysselsättningsgraden och särskilt för de unga kvinnornas andel i arbetslivet, som är betydligt lägre än hos männen.
”Om Finland skulle ha samma sysselsättningsgrad för kvinnor på 24–44 år som i Sverige, skulle vi ha 50 000 sysselsatta fler”, räknar Oksala ut.
På Södra Kajen följer man noga med debatten om familjeledigheter samtidigt som man förbereder sina ställningstaganden. Oksala avslöjar inte ännu EK:s förslag. De presenteras efter att regeringen öppnat spelet.
Att öka på familjeledigheterna genom Sveriges modell eller genom att dela upp familjeledigheten enligt modellen 6+6+6 är något som Oksala genast dömer ut.
”Vi understöder den förbättring av kvinnornas arbetsmarknadsställning som 6+6+6-modellen skulle ge. Modellen skulle dock ge märkbart större kostnader, vilket skulle leda till att bikostanderna för arbetet skulle behöva höjas. Vilket i sin tur skulle förhindra en förbättrad sysselsättningsgrad eftersom det skulle bli dyrare att anställa. Därför understöder vi inte modellen 6+6+6.”
Även om kalkylerna och de officiella ställningstagandena ännu är hemliga kan Oksala avslöja ett tal.
”6+6+6-modellen skulle ge hundratals miljoner euro högre kostnader för arbetsgivarna.”
Oksala tror inte att familjeledighetsreformen går vidare till riskdagen som ett lagförslag inom en nära framtid.
”Regeringen kan inte fatta beslut om detaljerade modeller, men jag hoppas att vi åtminstone kommer framåt i beredningen av reformen. Vi vill delta i beredningen och vi kommer då att lyfta fram våra åsikter.”
Hur kan man genom familjeledighetsreformen enligt EK bäst trygga de små barnens, alltså de kommande arbetstagargenerationernas, fördel?
”Både familjeledighetssystemet och barnens dagvård ska ordnas så att vården om barnen genomförs på bra sätt i alla modeller. Inga inbesparingar i dagvårdstjänsterna, utan staten ska investera allt mer i dem”, säger Oksala.
”Vi måste ha tillräckligt många daghem och de ska ha längre öppettider än idag. Dagvårdssystemet och småbarnspedagogiken ger barnen en ypperlig plats för tillväxt och utveckling. Samtidigt erbjuder de både män och kvinnor möjligheten att delta i arbetslivet”, fortsätter han.
Ilkka Oksala är direktör med ansvar för sociala frågor på Finlands Näringsliv.